Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 1

till betolkningens önskan, d. v. s. nationali tetsprincipens genomförande. Ryssland der emot vill, att de gamla fördragsmakterna skola sinsemellan öfverenskomma om tviste frågans lösning, och vill Ryssland i så fall så mycket som möjligt befrämja det af detsam ma nu så omhuldade Danmarks intressen. Det kan och det tår ej lörnekas, att våra intressen äro nära förenade med Nordslesvigs öde, ty derat skall bero, å ena sidan om den skandinaviska nationaliteten ännu eger nog aktning att åtnjuta erkännande af det öfriga Europa e eller icke, å den andra om vi vilja för framtiden räkna på Danmarks vänskap, utan att behölva frukta en möjligen uppträdande allians mellan Danmark och Ryssland, hvilken kunde bli betänklig nog för det ölriga Skandinavien. Då således sambandet mellan våra intressen och Danmarks härutmnan är obestridligt, kan äfven vår regering icke undgå att taga sitt parti och a hvilkendera sidan hon vill ansluta sig till, då det nu gäller Nordslesvigs öde: Ryssland och fördragen, eller Frankrike och nationalitetsprincipen. Låge handhatvandet af våra diplomatiska angelägenheter mera omedelbart inom nationens egen värjo, skulle valet snart vara gjordt och anslutningen till nationalitetsprincipen viss älven för vår del. Danmark, d. v. s. det nationala Danmark, hela befolkningen med undantag af en liten reaktionär clique, fordrar, och har rätt i denna fordran, att Sverige-Norge nu böra, om talet ang. skandinavisk nationalitet skall vara mer än ett talesätt, låta sin stämma ljuda och göra det inflytande, de ännu kunna ega, gällande, för att understödja Danmark i dess begäran, att den i fredspreliminärerna stipulerade folkomröstningen i Slesvig må ske så billigt och rättvist som möjligt. Slesvig består neml. i nationalitetshänseende af trenne bälten: Nord-, Mellanoch Sydslesvig. Nordslesvig, den danska delen, sträcker sig från Kongeån till Ilensborg och Tönder. Den förra staden är tillochmed delad i tvenne delar, af hvilka den ena är dansk, den andra tillhör Mellanslesvig. Nordslesvig omfattar således ätven Als och Sundeved med de bekanta Dyppelskansarne Mellanslesvig, der befolkningen är blandad dansk och tysk, sträcker sig trån Flensborg till staden Slesvig och Husum, under det Sydslesvig, den tyska delen, omfattar den öfriga delen af landet till Holstein. Men nu vill Tyskland ej erkänna denna indelning, utan förklarar, att den danska delen af Slesvig endast består af en remsa af det forna hertigdömet, sträckande sig till Haderslev-linien, kanske möjligen till Åbenrålinien, och är det inom denna del fredspreliminärerna al tyskarne anses bestämma den fria omröstningens utförande. Stödjande sig härpå, befästa preussarne torttarande Als och Dyppel, för att der upprätta gränsfästningar mot Danmark tillsvidare. Och dock är det faktiskt och kan ej at någon förnekas, att befolkningen såväl på Als som i Sundeved är dansk, nästan helt och hållet dansk. Är nu vår regering besluten att tala ett ord till förmån för denna del af vår egen nationalitet, som sålunda hotas med att bli kanske för alltid undertryckt, ty kommer den ej nu tillbaka under Danmark, vet Gud blott, när detta härnäst skall kunna ske; eller vill I I f i I I vår regering med fördragen i hand supplicera hos czaren om hans hjelp och bistånd; eller tror hon sig måhända kunna fortfarande lägga armarna i kors och betrakta det som nu måste följa såsom alldeles icke angående hvariken henne eller vårt folk? Framtiden skall lemna svaret härpå, men vår utrikesminister bör ej vara okunnig om, att man med uppmärksamhet följer hans tillgöranden. Ä———