Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 1

tidshoppet. Det är svärt tör ett litet folk att fatta, att det ej lika gerna kan till fullo ernå sin rätt i verlden som de stora, att det tåligt måste finna sig i våld och tunga, ja, kanske gjorde bäst i att bereda sig på sin undergång; men vår historias vittnesbörd och den erfarenhet vi sjelfva upplefvat, borde likväl öfvertyga oss om, att det så förhåller sig och alt de små tolken endast kunna vinna sin räddning på samma sätt, hvarpå fattiga och svaga menniskor kunna för sig göra lifvet drägligt och tryggt, neml. genom att förena sina krafter och sätta rygg mot rygg. Hade man i Norden hatt någon lefvande känsla och ett riktigt begrepp härom, då stode Danmark ej som en hjelplös tiggare, till hvilken stormakterna kasta ett ben, hvarmed det måste hålla till godo, vare sig det finnes kött derpå eller icke; då försökte åtminstone den svensknorska regeringen att nu återupprätta sitt sjunkna moraliska och politiska anseende från 1863, genom att uppställa som en gemensam nordisk sak, att Danmark erhåller sin fulla rätt och att Nordens gräns drages der, hvarest Nordens tungomål slutar. Sverige-Norge hatva för Frankrike en betydelse, som Danmark icke har, och en politisk sammanslutning mellan de 3 nordiska rikena är äfven en at kejsarens ärfda och erkända politiska tankar, hvilken kanske just nu tränger sig så mycket starkare fram i hans själ, som han med eller mot sin vilja måst åse upprättandet af ett stort nordtyskt rike. Vare sig han tänker sig detta såsom sin farligaste fiende eller som sin allierade, då Polens återupprättande en gång stundar, har dock ett förenadt Norden i båda fallen för honom en stor betydelse. Hvarje steg, som stärker den skandinaviska saken, bör och skall at honom understödjas, och det är derför klart, att SverigeNorge icke skulle kunna göra Danmark någon större tjenst, ej på något bättre sätt utplåna det bittra minnet af sin jemmerliga politik år 1863, icke på något verksammare sätt återupplitva, stärka och befästa den folkstämning, hvarpå en politisk sammanslutning mellan rikena beror, än genom att nu uppträda som Danmarks kraftiga stöd såväl inför Preussen som fransmännens kejsare. Under denna situation är det dubbelt sorgligt, att Sveriges och Norges yttre politik ännu alltjemt är i händerna på en utlefvad diplomat al den gamla skolan, hvilken tillräckligt viFr