, ning afslutad. De redan utkomna geologiska I kartorna utgöra utställningens andra del. De de erhålla upplysning t. ox. hvarföre kornet ej går till på den ena åkern, men bör lyekas på en annan, hvarföre den der odlingen, som kostat så mycket arbete icke lemnar påräknad skörd, hvar i en vattenfattig trakt en rikt gifvande brunn skall upptagas, eller huru ett jordlagers förflyttning och utbredning på en åker några famnar längre bort verkar kraftigare än en rik gödning o. s. v. — och så såga bondgubbarne di där Stockholms-harra känna bättre te jola än vi sjelfva, som å födda på henne?. För att åskådliggöra de stenarter, hvilka, om jag så tår uttrycka mig, utgöra stommen i den svenska jorden har hr Erdmann utställt sicke mindre än 115 prof, alla bearbetade i lika storlek och i kubisk form, huggna, slipade och polerade. Man förvånas öfver dessa stonarters skönhet och den omsorg hvarmed de blifvit utvalda. Men dermed är icke hr Erdmanns utställha här blifvit sammantogade till en gemensam, hvilken bild är en yta at mellan 80 å 90 qvadratfot. Och likvisst, denna karta utgör dock. endast en jemförelsevis liten del at hela Sverige. För dem som icke närmare tagit kännedom om detta kartverk torde böra nämnas, att det med allt skäl kan kallas ett fotografiskt porträtt af den svenska jorden. Kartorna äro tilltagna i så stor skala, att till och med en liten jordfläck af ett kapplands areal Ikan, om den företer något egendomligt, särskildt markeras, och med de ytterst noggranna undersökningarne som oaflåtligt ega rum, kan med visshet antagas att ingen detalj, som i geologiskt afseende förekommer, lemnas oanmärkt. För att underlätta både öfversigten Toch detaljstudiet har hr Erdmann, som vid sdetta arbete brutit en helt och hållet ny väg, -— t:y några föregångare inom detta fack har han icke haft att påräkna inom vårt land — uppgjort ett fullständigt system för arbetet, hvilket på ett lysande sätt ådagalägger både hans sskarpsinnighet och hans ordnande snillekraft. Invid titeln på hvarje karta meddelas ett register, som angifver jnamnen på de olika bergoch jordarterna, hvilka på kartorna äro antydda med olika tärger; jag har räknat 26 Jolika tärgnyanser; men emedan efter en mängd sqdlika försök erfarenheten visat att växtfärgerIna icke motstå ljusets inverkan, så har hr Erdmann endast begagnat mineraliska färger, hvars utväljande lärer varit med stora svårigheter förknippadt. Jag behötver ej säga att kartorna äro utförda med så stor talang och elegans, att de väckt alla utländningars beundran. Då man besinnar den utomordentliga möda som hr Erdmann nedlagt på de redan utgifna kartarbetena, och vidare att blott en ringa del at Sverige ännu hunnit i geologiskt afseende undersökas, måste man af uppriktigaste hjerta önska, att hr Erdmann till landets nytta och till egen ära måtte få fullborda sitt jättearbete, hvartill hela hans lifstid, den vi hoppas må bli så lång som det beskiäres en menniska, utan tvifvel tages i anspråk. En omständighet i afseende på detta arbete anser jag mig särskildt böra framhålla. Fastän hr Erdmann erhållit full handlingstrihet och icke är bunden af några instruktioner, och betriad från alla officiella kontroller, var dock icke i något fall den ringaste anmärkning blifvit riktad mot hans åtgärder. Orsaken dertill är, dels att hans verksamhet är ielt och hållet vetenskaplig och oberoende af alla lokaloch partiintressen, samt dels att nvar och en, äfven den kinkigaste statsrevisor, vet att bättre än hr Erdmann kan ej någon mnan utföra et svåra arbetet. Men då jag omnämnt det af staten bekostade geologiska kartverket, är det blott rättvisa som jag uppfyller när jag meddelar er. itt de geologiska kartor som utställts af Göweborgs och Bohusläns hushållningssällskap tillvunnit sig stort intresse och hedra både sällskapet, som bekostat detta vackra arbete, och den som grundlagt och utfört det. Hittills har jag icke omnämnt något arbete utfördt af qvinnohänder, fastän ett ganska stort antal sådana arbeten och många af ypperlig beskaffenhet, blifvit utställda. Må edra läsarinnor ursäkta denna min försumlighet, som jag nu i någon mån åtminstone vill reparera. Under det ensliga klosterlifvet utförde de stackars nunnorna mångahanda arbeten, som I måste tängsla den oroliga anden och fixera hela tankekraften, och så tillkommo dessa klosterarbeten, hvaraf numera så få finnas qvar, men som ännu ådraga sig vår beundran och vårt medlidande för de arma nunnorna. Knyppling var en af dessa kristibrudars sysselsättning, och detta arbete idkas ännu i S:t Britas stad, Wadstena, men lyckligtvis under gynnsammare förhållanden än då det stora helgonet använde gisslet och tagelskjortan till egen och andras själars frälsning. Och så märklig är traditionen, att knypplingskonsten ännu gär der i arf från mor till dotter, och många utöfva detta arbete icke blott för inkomstens skull. Mamsell Louise Lidbom och fru Hartwick, begge födda och uppfödda i Wadstena.