Göteborg d. 8 Augusti 1566. Teater. Man hade till i går afton inbjudits att göra bekantskap med ett nytt svenskt original, en komedi i 3 akter kallad Kärleksprofven. Stycket förrådde så mycken omognad utan den ringaste tillstymmelse till originalitet eller ens bekantskap med hvad scenen fordrar, att kritiken måste tiga, då det gäller uttalandet af ett omdöme häröfver. Här ha vi en ung officer, som begår den osmakligheten att, för att prötva sin älskarinna, plötsligt spela drucken inför henne och öppet säga att hon ej förmått besegra sin rival flaskan. Flickan profrvar sedan älskaren med att spela vansinnig, vid hvilken scens nedskrifvande författarinnan eller kanske författaren helt säkert sett Ophelia kringväfva sig. Härtill komma utrop af: sådan mannens kärlek!, gåfva af en ros och till sist som pikant refräng : O, trohet, du är stor i Norden. Om försattareegenkärleken hindrat styckets producent från att se dess ullständiga oduglighet för offentlig scen, borde dock teaterns ledare haft nog omdöme, för att tillbakavisa ett arbete sådant som detta. Till efterpjes gals med ganska friskt lit och raskhet den gamla bekanta franska komelien IIyresgäst och Husegare, i hvilken vu Fehrnström och hr Lindmark tillvunno sig publikens bisall med thy åtföljande applåler m. m.