Göteborgsposten – 8 augusti 1866, sida 1

Från Utlandet. Då vi läsa de preussiska tidningarnes lofsånger och beröm ötver kejsar Napoleons visa politik, hans återhallsamhet och statsmannasnille, förefaller det oss nägot mefistoteliskt, och deras artiga krumsprång för Preussens arfsfiende halva så mycket af Tartuffe, att vi måste tro, att denna påtagna förtjusning snart skall bli atslöjad. Skulle det vara sannt, att Napoleons undfallenhet för Preussens stigande makt är konseqvensen af en förut uppgjor politisk plan, då måste man älven lätt kunna fatta, att Napoleon ej längre representerar den allmänna meningen inom Frankrike, ty att denna är nästan uppjagad al dystra aningar, är nu visst. Ett allmänt osäkerhetsullständ inom affärsverlden har blitvit den törsta nödvändiga soljden at detta dotva missnöje. Pariserbörsen befinner sig i nästan fullständig upplösning. De differenser, som ej betalas uppskattas till den höga summan af 20 millioner. Underrättelserna om liqvidationsinställanden ingå från alla håll. Det talas om personer, som försvunnit, som flyktat, om alldeles oväntade stoppningar af betalningarne och om agenternas och klienternas oerhörda förluster. Härtill komma de af den otficiela franska pressen såsom sanna erkända obehagliga underrättelserna trån Mexico, hvilket land franska trupperna snarast måste snöpligt lemna. Undertryckandet at den liberala tidn. Courrier du Dimanche har väckt den största sensation och anyo i dessa kritiska uder erinrat fransmnännen om, att de endast ega en i regeringens tjenst besoldad press, som ej får kriticera landets verkliga ställning. Med harm och förbittring ser man den engelska pressen ej ens göra sig omaket dölja sin belåtenhet med Preussens maktutvidgning, emedan den bidrager till minskande af Frankrikes betydenhet på kontinenten. Så mumlar nan sina profetior om, att den ena korpen ej hugger ut ögonen på den andre, d. v. s. att Preussen och Österrike snart skola försona sig fullständigt, sedan det törra vunnit hvad det önskat och det senare fattat sitt parti för en tramtida politik. Kanske skall Osterrike då vilja kräfva häåmnd på Italien och söka krossa det. Att Osterrike på denna kant umgås med några hemliga intriger, antages nu för visst. Då måste Frankrike ut ur sin tillbakadragna ställning. Skall detta icke bli signalen älven för Ryssland, och skall Preussen möjligen finna tiden lämplig att göra vissa för Frankrike ännu mera hotande arronderingar? Det är den europeiska ligans spöke emot Bonapartismen, som man vädrar, underblåst at Ryssland, medan påfveanhängare och jesuiter ständigt kasta intrigens närande bränder i lågan... Och Napoleon drömmer om sin industriutställning, badar i allt lugn i Vichy och stiftar ordnar för fruntimmer. I sanning, kejsar Napoleons ställning är i närvarande stund icke den angenämaste, och vill man se, med hvil