Göteborgsposten – 8 augusti 1866, sida 1

n:o 18 å Östra Larmgatan, hos J. R. Selling, hö Masthuggstullen, hos E. Dahlström, i Majorna, h Smedjegatan. Göteborg nit att i det allra närmaste fullborda. Rågskörden torde genom den uu inträdda väderleken något fördröjas. På ett och annat ställe, söder om Upsala, äro dock rågskylar redan synliga. Rågen anses i allmänhet blifva litet gifvande. På åtskilliga ställen har man funnit sot i hvetet. Olyckshändelse. Vid Billeberga sta tion inträffade i Fredags, att en stationskarl förlorade lifvet. Han skulle skjuta fram en lastvagn, och då denna träffade en vagn, studsade den förra tillbaka så häftigt, att karlen föll tvärsöfver spåret, dervid hjulet gick öfver bröstet, så att han straxt ufled. Bref från Fidji-öarne. På Fidji barne i Stilla hafvet har c:a 6 år svensken C. A. Egerström varit bosatt, densamme som om sina resor lemnat en beskrifning med titel: Borta är bra, men hemma bäst, hvilken torde vara bekaut för flere af våra läsare, och af hvilken äfven bref från Fidji varit införda i ÅAfitonbladet. En annan svensk, s. postskrifvaren C. J. Lindberg, har nu anländt till samma ö och i bref till en person i Westerås meddelat följande underrättelser, som blifvit red. al Aros ösverlemnade för införande i bladet: Nagara — Fidji — d. 20 April 1866. — — Jag får nu låta dig veta att jag ändtligen anländt till den paradisiska ö, som så länge varit mina Önskningars centralpunkt. Efter en trenne månaders resa från London till Sydney och efter åtskilliga resor i Australien, lyckades jag hitkomma med missionär-briggen Westley, som nu gunäs ligger på sjöbotten. Detta öfverflödetst land motsvarar fullkomligt de id6er du hade om detsamma. Om en hvit man just icke kan härstädes, som du trodde, ligga naken och masa sig i solen eller njuta af skuggan under de fruktrika brödfruktträden, samt från dem med utstiäckt hand taga den välsignade födan, så kunna och göra dock infödingarne detta. Din yttran: ÅFodan växer ju der (här) på träna, eger säledes sin riktighet, icke allenast hvad brödfrukten beträffar, utan äfven så med flera andra frukter, såsom bananas, apelsiner, ivioch cokosnötter, af hvilka sistnämnde du ensamt kunde lefva på, ty af de unga nötterna får du en svalkande, välsmakande dryck, bättre än lemonad, af de äldre ypperligt kött, eller, om du så skulle önska, tio tum ypperlig mjölk, fet som grädde. Afven kött växer här på träna: De vid sjöstranden stående 1,000-tals liviträdens grenar äro helt och hållet fullsatta med en sort välsmakande ostron. Mången gång, då vi önska ombyte i köttdieten, plägar en af oss gå och afskära en gren al ett liviträd, hvilket tillika bar en päronformig frukt, som kan ätas. När till allt detta kommer, att här äfven växer ypperligt kaffe, socker och tobak, förutom en massa välsmakande rötter, samt att här är sommar året om, så kan man väl knappast önska sig en mera passande emigrationsort än Fidji, isynnerhet som dess milda klimat ej gör kläder särdeles behöfliga. Oss emellan sagdt, jag går nästan alltid klädd endast i skjorta och hatt, utom då infödingar eller någon hvit man äro här eller i närheten. Infödingarne gå alltid nakna, utom om söndagarue, då de kristna ha ett bomullstyg om lifvet, samt då någon af dem i arbetslön erhållit en väst eller tröja, med hvilken han då ståtar. —?— — — —— — — Här fores handel med infödingarne, hvilken är ganska vinstgifvande, särdeles nu, sedan Egerström med en större båt gör kryssningar utefter kusten och uppköper Fidjiprodukter. — — — ö Strandningar. Natten till sistl. Söndag strandade vid den s. k. Knäshaken, 1, mil söder om Helsingborg, norska barkskeppet Wifjhelm Ludvig, kapt. J. Lorang, på resa från Calais till Holmsund, barlastad. Samma natt och på samma ställe strandade Stockholmska fregattsskeppet Malta-, kapt. C. Gollscher. på resa från Liverpool till Danzig med salt. Under hela gårdagens fortfarande storm kunde sartygen icke uttagas. En del salt måste man slutligen utkasta, utan att dock få fartyget flott. Fortsatta ansträngningar af Råås och stadens sjömän och fiskare hela forlidna natten hafva slutligen kronts med den framgång, att fartygen i dag på morgonen blifvit uttagna och förda till Helsingör. Malta tros ej kunna undgå att göra haveri. Hög alder. Den äldsta i Strengnäs stad, jungfru A. C. Lundberg, har i dagarne aflidit, 99 ärf och 2 månader gammal. 1 t Från Östersund skrifves d. 1 dennes i Jemtlands Tidning: De förhoppningar om en god ärsväxt, som den rådande väderleken inge oss, uppehålla vårt mod, som eljest i icke så ringa grad prösvas af den i sanning härda tid, hvaruti vi lefva. Vil! åro utan penningar, hvilket i det närmaste kan anses l vara detsamma som vi vore utfattiga, ty hvart kom-JI ner man utan mynt. Våra banker äro i stor vånda t ör egna förbindelser och äro så att säga stängda för anesökande; och dessa senares antal växer stundli! sen, ty tiden är snart inne för uppköp af kreatur och adugardsprodukter för utförsel, hvilken må anses fört Jemtlands väsendtligaste inkomstkälla för närvarande. l Man är mycket bekymrad härölver; men, som sagdt, orhoppningarna om ett godt år lugna dock något en5 var, och man glömmer till och med lagsökningar, ss itmätningar och exekutiva auktioner, som nu så attJI äga hagla öfver oss här å orten, ty då inga spekuf anter finnas, sitter man dessa oaktadt qvar i något å när orubbadt bo. Kontant liqvid är nu för oss ev) öråldradt talesätt, som ingen förstår; men kredit, sell ler har man så mycket bättre reda på och begagnasI dven så långt tygen hålla. Denna torde ock komma t tt få icko så ringa att säga vid i år skeende uppköp if kreatur och ladugårdsprodukter af hvars ultförandes och försäljande å undra orter Jemtland nu isynnerhet 0 ir i stort behos. Dod-sall. Från Gesle skrifves d. 4 d:s:se tt smärtsamt dödsfall inträffade härstädes i går pa3) orgonen, i det medicine licentiaten, t. s. sjukhusäkaren Erik Lockner afled i kolera, efter ett dygns sjukdom omkr. 36 år gamm l. Sedan tvenne år prakiserande läkare i Gefle, hade den aslidne genom sit öppna, flärdfria väsende, vänfasthet och tedbara ka-I akter tillvunnit sig alla deras aktning och vänskap, som med honom kommit i beröring, och länge skall kert hans minne i kär hågkomst lefva hos hans alrika vänner och bekanta. Det skall dock vara I lem en källa till tröst i saknaden, att den aflidne 5 nsjuknade och dog under utöfning af den skönato och mest uppoffrande af alla menskliga pligter not nästan — värden om lidande medmenniskor. Under ett rastlöst bemödande att från den hemska k