Göteborgsposten – 7 augusti 1866, sida 1

— — — — der hon haft göromål. Låt mig se det. Åh, hvad det gläder mig; det är mitt. Se här! Och hon drog upp ett motsvarande spänne ur sin ficka. Lady Jane gaf mig dem. Och sedan kom prinsen och blet i med öfversten, som med glädje till hvad han önskade. enrum gal sitt samtycke Och då mrs Ashford började förklara honom tingen på sitt manår, hörde han ej ett enda ord at hvad han sade. Han var så full af förundran ötver wt Ella cj kom in i rummet. En gäng trodde han sig höra ett rasslande på trappan utanför, han sprang upp och rusade till dörren. Det var ganska riktigt Ella i sin morgondrägt. Då visste han hvar och när han sett henne förut. — kl! i gar afton? hvarför sprang ni bort ifrån mig ide han. Ni ser att jag följt er. De voro så goda, så lyckliga, så innerligt tillgifna hvarandra, att tillochmed Lisette och Julia läto sig försonas. Det kära lilla paret! Gud gifve att lycka, tillfredsställelse och öfverflöd måtte följa dem! Det var något rörande i deras ungdom, kärlek och oskuld, och då de körde bort för att tillbringa smekmånaden på en resa, kastade, efter engelskt bruk vid bröllop, lady Janc just densamma atlasskon efter dem, som Ella nära nog hade förlorat på balen. aT Tr