ABIO 1 VVYIGEII Bel 1922— 171791 4 — —1 —jnnin — Till Red. af Göteborgs-Posten. Vi ha från bankdirektören Å. O. Wallenberg emottagit följande uppsats, hvilken vi dock hellre skulle sett öfverlemnad till Handelstidningens redaktion. Då vi emellertid lätt kunna fatta hvarför så ej har skett, hafva vi ej velat vägra uppsatsens införande. Red. uf Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning har uti sitt blad för d. 27 sigtl. Juli uppgifvit, att jag för Stockholms Enskilda Bank i akt och mening att tillskynda detta bankbolag och mig sjelf en orättmätig vinst genom auktion låtit försälja on depositionsaltest å ett parti jernvägsskenor på ett sätt, som red. benämner kränkning af annans rätt. Fakta äro: att Gellivara bolag vid en lustage plats (icke jernvåg) i Norrland hade upplagt 1,840 tons jernvägsskenor. Luleå Filialbank hade, för att betjena Gellivara bolag, efter nosgiant iakttagande af alla lagliga former utfärdat sin depositionsattest, deruti filialbanken förband sig, att mot attestens återställande tillhandahålla förberörde parti jernvägsskenor. Denna depositionsattest belånades den 14 November 1865 på sex månader i Stockholms Enskilda Bank. skulden förföll såledos till betalning den 14 Maj 1866. Kort före förtallotiden hade direktionen för Stockholms Enskilda Bank medgifvit, att mot en afbetalning af en femtedel af skuldsumman Gellivara bolag skulle få prolongera lånet på ytterligare sex månader. Beklagligen blef bolaget icke i tillfälle att hvarken liqvidera ränta eller afbetalning. Ehuru bankens reglemente anbesaller att lörfalien skuld skall lagsökas inom en månad, tog dock bankdirektionen på sitt ansvar, att i detta serskilda sall låta två månader under fruktlösa underhandlingar förflyta innan åtgärder vidtogos för att påskynda liqviden. Den åtgärd som var uti sjellva skuldbrefvet medgifven vidtogs då, nemligen försäljning på auktion af sjelfva depositionsattesten. Men innan auktionen den 31 Juli försig gick underrättade bankdirektionen Gellivara bolags ombud att i den händelse Stockholms Ensk. Bank funne sig nödsakad låta inropa attesten, det ytterligare skulle stå lantagaren frit att inom Augusti månads utgång liqvidera skulden och återfå depositionsattesten. Detta förfaringssätt af bankdirektionen har åtminstone al lånetagaren blifvit ansedt sasom grannlaga och vittnande om välvilja. Men bankdirektionens åtgärder mot samma lånetagare anser H.-T:s red. sårande för den allmänna rättskänslan och anser dem som en Åkombination, som afser att vare sig vålla pantinnehafvaren (banken?) förlust eller beröfva varans egare det belopp, hvartill varan kan realiseras utöfver lanesumman. H-T. yttrar vidare Latterealiserandet af en sådan (depositionsattest) kan nog så drillas af den som forstar konsten, att hypotekets innehafvare kan göra en god affar. H.-T. uppgisver att Stockholms Ensk. Bank härpå förtjenar en vacker summa och att året 1866 bör bli mycket godt för bankens aktieegare. II-T. kallar det nu passerade ett motstycke till den skandalösa försäljningen af angbatsbolagets Stockhvlm--Göteborg ångfartyg hvarpå köparen gjorde en liten vinst af 100,900 rdr.t Red. förklaar sig Åej känna om Ensk. Banken äfven var delaktig i denna affaär. II.-T. tillägger visserligen att den skulle ansett detta otroligt, derest icko de ofvannämnde pantaffärerna röjt i fråga om den Eask. Bankens förvaltning ej blow ett förstånd utan ock elt samvete som möjliggör slika affärer, af honom såsom skandalösa redan betecknade. Som läsaren finner har II.-T:s red. förklarat både Styrelsen för Stockholms Ensk. Bank och und rtecknad, av hafva handlat vanhederligt i akt och mening att på en lantagares råkade trångmål tillskansa bankbolaget ett större belopp Än den langifna summan. Red. har gjort detta på ett så talangfullt sätt, att den möjligen skulle undga tryckfrihetslagens ansvarsbestämmelser om rättegåug anbängiggjordes, men på samma gång lemnar H.-T. läsaren icke i ringaste tvifvel om sin uppenbara afsigt att försöka förklara mig ärelös. Under många år offentlig man, har jag lärt mig att tåligt underkasta min person och mitt handlingssätt olika bedömmande efter en hvars uppfattning. Det blefve en lång lista att upprepa de beskyllningar för hvilka jag varit utsatt och lemnat obemotta, men ingen har före H.-T. angripit min heder, och det må derföre ursäktas om jag ej stillatigande kan underkasta mig dess förmodligen på sakkännedom, ehuru utan all sanningskärlek, grundade domslut i frågan. Hvad är det nu som har tilldragit sig? Jo en bankinrättning har belanat en depositions-attest och funnit sig nödsakad, att långt efter lånets förfallotid skrida till åtgärders vidtagande för att re.lisera pauen. Depositionsattesten var utgifven icke af jernvåg, som kunde håla uppoch afskrifningsräkning å uttagne och insalte jernposter, utan den var utgifven af en filialbank, som ingenting annat tillförbundit sig än att vid attestens återställande utlemna hela partiet. Den depositionsattesten kunde således icke styckas och det hade varit vida mindre i låntagarens intresse att i smärre poster nu förskingra berörde pirti jernvägsskenor än att, som skedde, elter ytterligare 40 dagars anstånd bibehållas vid rätten att få inlösa hela partiet. Enligt min åsigt måste hvarje pantinnehafvare vara berättigad att i enlighet med skuldförbindelsens ordalydelse vid uteblifven betalning realisera panten genom att vid offentlig auktion under ett klubbslag afyttra allt, som blifvit till säkerhet för en skuldsedel pantförskrifvet. Med hvad rätt förklarar H.-T. detta vara juridiskt riktigt, men i alla fall