Göteborgsposten – 4 augusti 1866, sida 1

ta belpåTKAKSmAdamer, bruna och pårlanta, Affärer gjorde alldeles briljanta. Och Torget då, nu Gustaf Adolfs torg, Var tummelplatsen för det glada lifvet, Hvar ståndsperson, hvar käring vid sin korg God marknad gjorde — det var nästan gifvet. När din historia skrifs, o Göteborg Blir allt det der helt visst en gång beskrifvet! Så full var krogen, full den som var inne, Hvar näsa rosig, rosigt hvarje sinne. Farväl, farväl, o du hästskojar-tid Med dina bragder å den gamla Heden, Onyktra bönder, blypiskor och strid, Med blåa ögon på nordmannaseden, Och hvila efteråt i ro och frid För dina hjeltar, uti — Finkans Eden. Farväl, farväl, vänd aldrig mer tillbaka! Vårt nya slägte kan dig godt försaka! Frivilliga skarpskyttekåren afslutade i Thorsdags sina bataljonsöfningar för året å Heden med en fältmanöver i smått, och nejden genljöd långt in i den svala sommarnatten at de smattrande gevärssalvorna. Efter exercisens slut samlades tvenne af kårens kompanier på inbjudning af sina kompanichefer i den största paviljongen på Lorensberg, der under några timmars lopp vid fyllda bålar mycken munterhet rådde och skålar af dels allvarlig dels skämtsam beskaffenhet utbragtes, bland de förra för kårens öfverbetålhafvare, kapt. A. G. von Ilolten, som hedrade den enkla tillställningen med sin närvaro. I Trädgårdsföreningen har under veckans lopp rådt ganska mycket lif, tack vare de vackra konserter som dels at Göta artillerireg:tes musikkår, dels af Göteborgs orkester derstädes gifvits. Vid orkesterkonserten i Onsdags var programmet särdeles rikhaltigt; isynnerhet hade 3:dje afdelningen att bjuda på några ovanligt anslående och pikanta nummer, hvilka komma att återuppföras på konsertien i afton den der sålunda äfven torde blifva och förtjenar att blifva talrikt besökt. På tal om pikanta saker, anse vi det vara vår pligt att avertera våra läsare derom, att till vår kunskap kommit hurusom en i en föregående krönika utkastad liten skizz rörande det ena af utanför Göta Källare en viss afton hållna samtal haft ett väsentligt tel, det nemligen, att icke vara fullkomligt sann, icke stricte efter naturen. Vi ha nemligen sedermera blifvit förvissade om, att den dervid omnämnde unge resenärens öden till lands och vatten varit sullkomligt sanningsenligt berättade, och att historien om don ihjälskjutna preussiske spionen långt ifrån att kunna hänföras under rubriken -rötvarehistorier endast kan betraktas som en visserligen hemsk men ingalunda ovanlig episod bland de många förfärliga skräckscener som uppförts under det stora tyska kriget. Och det hade ni tör ni stod och lyssnade, herr krönikeskritvare! Den hemske gästen — man förstår nog hvem vi mena — har denna gång visat sig skäligen mild och det är att hoppas, att han så förblitver ända tills han omärkligt sörsvinner. Man har tillsändt oss följande-Recept till ett spanskt(:) botmedel mor koleran, hvilket lärer förtattats under det olyckliga året 1834 och som i nägra så rader synes oss inrymma alla de reglor somi dietetiskt häseende kunna vara nödiga att iakttaga: Stilla, äterhällsamt lefva Icke rädas, icke bäfva, Muntert sinne och hvad mera: Icke alls medicinera! Aldrig låta modet falla Aldrig känslan häftigt svalla, Sparsamt dricka, måttligt äta, Sedebuden ej lörväta. Ro om natten och om dagen, Flit och glädje. Så är lagen! Och så några små anekdoter på köpet; En person som en afton varit ute på ett litet oskyldigt rummel med några bekanta, begaf sig slutligen på väg till hemmet, åtföljd af sin kontubernal-. Då de uppkommit i den gemensamma bostaden, begaf sig kontubernalen genast in i sitt rum under det att hans vän mifrän skulle Åläsa igen dörren till det yttre rummet. bå detta tilltölje af för handen varande förhållanden dock gick en smula långsamt, utbrast den redan vi bäddens iden försjunkne: Nå, hvad går det åt dig? Får du inte igen dörren:men afsnästes genast med följande ganska riktiga svar: ÅTyst du, min gosse, det går inte så lätt att läsa innantill i mörkret ! Samme ordlekare befann sig härom afton i ett sällskap, der samtalet föll på den beryktade sångerskan Theresa i Cat Alcazar i Paris. Det är rakt ingenting, bedömde en person som nyligen anländt från verldsstaden, hon har ingen röst och sjunger för öfrigt alldeles som en roddarmadam. Dbå är det väl mest barcaroller hon sjunger, anmärkte heft lugnt vår oförbätterlige skämtare. f. CtAa. A U(U fefj INKR