Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 3

Article Image
2——7— —Aäss— IIvarjehanda. En kattoch ankhistoria. Följande roliga och vidunderliga berättelse står att läsa i Jägareförbundets Tidskrift, undertecknad af hofjägmästaren P. G. Hammarström: Vid stranden af Hjelmaren, på Örebro slotts egor, hade en and blifvit uppskrämd från sitt bo, i hvilket lågo nio stycken ägg. Timmermannen Fäldin, som bland andra befann sig invid platsen, upptog och hemförde äggen med föresats att låta dem utkläckas af en höna. Vid hemkomsten, under det flera försök gjordes för att anskaffa en sådan torramma, lades äggen i sängen på ett ludet skinn, hvarpå en katta med dess åtta dagar gamla unge tagit sitt qvarter. Detta skedde d. 19 Maj, hvarefter kattan och ungen, den förra för det mesta och den senare beständigt, fortforo att värma äggen, utan att ett enda deraf skadades eller vältrades ur läget. Tisdagen d. 27 Maj utkläcktes den första and-ungen, då madam Fäldin ansåg försigtigast att skilja sin annars väl uppfostrade katta från sitt bevingade späda styfbarn, hvilket hon likväl lemnade qvar bredvid dess fyrfotade halssyskon, som, ehuru födt med en grym arfsynd, dock ännu ansågs för spädt att deraf låta förleda sig. Dagen derpå kröntes också madam Fäldins förståndiga och moderliga omsorger med en lycklig utgång, ty ytterligare fem and-ungar blefvo framkläckta denna dag och funno sig alla sex mycket beJåtna med den värma, som det lilla bekloade djuret lemnade dem, Thorsdagen den 29 utkläcktes den sjunde och sista ungen, ty de tvenne återstående äggen dugdo icke. Nära en vecka lyckades det madam Fäldin att vid lifvet bibehålla dessa sju små andungar, som drucko mjölk tillika med kattungen och summo och plaskade sig i en liten skål, under det kattungen såg derpå och gjorde sina krumsprång omkring dem. Sedermera bestods dem en bunke med vatten att bada sig uti och blotta hafregryn till föda. Men den bästa välmening medför stundom den största olycka. Så skedde äfven nu. Madam Fäldin ville traktera sina små med färskt gräs; de plockade och ato ifrigt deraf, men inom tre timmar derefter afled den ene ungen efter den andre under konvulsioner; förmodligen hade bland gräset någon för dem giftig ört funnits. Och så tog den roliga historien ett ganska sorgligt slut.

3 augusti 1866, sida 3

Thumbnail