Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 2

cj skulle med och att inga förberedelser fö hennes skull voro gjorda, sände hon Bater ut i ett homligt ärende och beställde sin vagn till klockan nio på aftonen. Sjelf körde hon ut i en hyrvagn straxt efter frukost och hade för denna enda gång underlåtit att medtaga förridare. Ella hade hela dagen arbetat för sina systrar; hennes sma fingrar krusade, stickade, sydde, häftade med mera behindighet än nagon modehandlerska eller kammarpiga. Hon sag tick, så god, så trött och så allvarlig ut, da hon kom för att hjelpa dem med deras påklädning, att Lisette blet helt rörd och sade: — Nå, Ella, det skulle ej förvåna mig om du en gång finge fatt på en man, sedan man väl snappat bort mig. Det finnes kanhända personer som tycka att du ser niipen nog ut. — Oh, tror du verkligen det, Lisette? sade Ella helt förnöjd; och derefter frågade hon stammande: — Tror du att .... Manne du får se mr Richardson? — Ja, naturligtvis, sade Lisette. Han uppvaktade med en hel del obegripligt prat i går, då vi funnit honom, och sade att han ändtligen funnit något fullkomligt — han var för öfrigt mycket ouppmärksam, talte knappt till mig; men det är ju det största beviset på tillbedjan, vet du vil. Jag vet mycket väl hvad han menade. Sit