Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 2

nes ögon ned i thåkopparne. Öfverste Ashford drack några af dem och bad om mera socker i sin. kopp. — Bry dig icke om det, sade han vänligt. Han var ond på sin hustru och bekymrad r sitt parn, men han var som vanligt alltför I svag för att lägga sig emellan. — Du vet att du iär för ung till att komma ut i verlden, Ella. När dina systrar äro vifta kommer turen till dig. Ack skulle den nagonsin komma? Denna lags glädje hade väckt längtan hos henne efter mer; och nu kände hon att den sköna, skimrande synen endast var en syn och allaredan var förbi; de höga tornen, det präktiga palatset och den förtrollande prinsen sjelf — var också han en syn? Ack det var alltför sorgsigt att tänka på Straxt derefter kommo Liette och Julia tillbaka; de hade varit ofvanpå för att se efter sin garderob. I — Jag skall taga min paradisfjäder och min gula tarlatansklädning, sade Lisette; guld ch purpur är ett så vackert mode. I — Gobert har skickat mig en vacker klädning, sade Julia, trefärgade garneringar ända upp; hon har mycket smak. i Den goda gamla lady Jane frågade nista morgon sin piga, om någon klädning var gjord i ordning åt miss Ella. Då hon hörde att hon I