Göteborgsposten – 1 augusti 1866, sida 2

otverstiger dess krafter. Ville Preussen med våld drifva de större sydtyska staterna till en förbundsstat, såsom de i Nordtyskland ötverblifna smärre furstarne hållit till godo med, kan väl då någon menniska tro, att suverä nerna af Baiern och Wirtemberg skulle draga i betänkande, att anropa de främmande makterna, isynnerhet Frankrike, om skydd för sin sin sjeltständighet? Eller tror man, att Napoleon III icke skulle vara beredd att gifva detta skydd? Och om nu de transka härarne för räddande af den tyska friheten, liksom den franske konungen Henrik III:s härar år 1553, inryckte i Tyskland, tror man väl, att Österrike skulle tveka om, att ansluta sig till sina sydtyska allierade? Skall det genom ett stort krigs oerhörda ansträngningar uttömda Preussen för en hop pratmakares skull börja en förtviflans kamp, i hvilken det ovilkorligen måste blöda ihjäl? Den ministeriela italienska tidn. TItalie bekräftar, att de i italienska högqvarteret förda underhandlingar ang. afslutandet at ett vapenstillestånd haft et: för Italiens värdighet och intressen gynnsamt resultat. Vrankrike erkänner venetianska befolkningens rätt, att sjelf bestämma öfver sitt öde. Venetiens öfverlåtande till Frankrike och dettas öfverlåtande deraf till Italien skulle gitvit Österrike skäl till anspråk på de katolska makternas inblandning i Roms angelägenheter. Frågan om Välska Tyrolen skall erhålla en tillfredsställande lösning. Vi fästa uppmärksamheten på ofvan kursiverade yttrande i det militära bladet, hvilket angifver, att Frankrike vill här ovilkorligen sätta folkomröstningen på scenen, något som Italien naturligen ej kan motsätta sig, alldenstund det sjelft isin närvarande gestalt framgått ur le suffrage universol och kan i Venetien vara visst om nästan enstämmigt: Ja! Vid tillfälle skall Italien äfven kunna använda omröstningsprincipen i Rom, då det gäller denna stads annexering, hvartill äfven syftar Italies yttrande: Venctiens ötverlåtande till Frankrike etc. Men då Frankrike antagligen bestämdt fordrat befolkningens hörande, skall det äfven göra det i Slesvig. Enl. Köln. Zeit. (se ofvan) har det redan gjort det. Men i så fall måste det handla skyndsamt och med kratt, ty Preussen har redan låtit sina myndigheter i Slesvig påbjuda förberedelser till valen för det blifvande tyska parlamentet. Preussen vill skynda att gifva åt sin eröfring utseendet af en fulländad handling. Med synbar motvilja har Preussen dock, enl. telegrafisk notis, måst uppgifva utkrälvandet af den stora krigskontributionen i Frankfurt, hvars penningfurstar upphäft höga skri, mot hvilka tändnålsgevärep ingenting förmått. Då preussarne tagit hästen och oxen ur bondens torftiga stall i de ockuperade trakterna, var detta blott krigets gång, men nu då det gällde att pungslå millionärer, blef frågan en helt annan. För öfrigt kan Frankfurt lyckönskas. Enligt den officiela Wiener-lLeitung har kontreamiral Tegetthoff med anledning at segern i sjöslaget vid Lissa blifvit utnämnd till viceamiral och dekorerad med Maria Theresiaordens riddarkors. Chefen på linieskeppet Kaiser, kapten Anton Petz, som stred med stor tapperhet, har utnämnts till kontreamiral. Den italienska Poarmåen under Cialdini var enl. sista underrättelserna framryckt till Udine, som utrymts af österrikarne. Garibaldis trupper hade i Tyrolen framryckt till Pergine (:), som ligger några få mil öster om Trient. Man har hittills gifvit preussiska stabschefen general Moltke äran at att ha varit själen uti preussarnes företag i Österrike och hafva väsentligen bidragit till deras lysande framgångar genom sin skickliga ledning och öfverlägsna taktik. Nu har man bland en del papper, som påträffats hos korresp. till den preussiska Kreuzzeitung hvilken gripits af österrikarne, funnit ett bref från preussiske generalchefen v. Blumenthal, i hvilket denne tillskrifver sig äran af preussiska vapnens segrar. Han säger bl. a.: Många betrakta mig som själen i hela kriget, och fastän det visserligen är mycket smickrande för mig, skall let likväl helt visst snart åter glömmas. Den österrikiska tidn. Kamerad har varit nog elek att offentliggöra denna skrifvelse. Inom Englands underhns har finansministern Disraeli begärt ett anslag af en qvart nill. p. sterl. till anskaffande af bakladdningsvevär. Begäran bifölls, och skola 240, 000 gevär vara färdiga till våren, hvarat det vill synas som att fråga endast är om att förändra idre gevär till bakladdningsgevär. Atlantiska telegrafkabeln arbetar förträsligt, men kan ej förrän i slutet af veckan öfverlemnas till allmänhetens begagnande, emelan telegrafledningen i land ännu icke är tärlig. I stationen på irländska kusten ha relan en massa telegrammer blifvit inlemnade ör att vidare befordras. nn , Mm må DÅ M — —— SC-a —2A2 — Felogrammar