hvilken skulle passera Medelhafvets sti djup. Under det Gamla verlden sålunda erhöll fördelarne af snabba förbindelser, var det naturligt, att man ej släppte tanken på förbindelsen mellan denna och Nya Verlden. Under sommaren 1857 bildades också i England ett bolag, en 2,500 engelska mil lång kabel tillverkades och tvenne al de vackraste en gelska krigsskepp i verlden, Agamemmonoch Niagarar, lågo i beredskap att ånga bor med densamma. Det första försbket var dömdt att sluta med en hastig missräkning. Expeditionen algick under allmänhetens bifall och förtidiga lyckönskningar, men otur hemsökte den. Då fartygen endast befunno sig några mil från kusten, insnärjdes kabeln, som utlades af-Niagara, i maskmeriet och brast. Eskadern måste återvända, för att återtaga hvad som lagts ned, splitsa ihop ändarne och åter begitva Sig i väg. Men man saknade tyvärr erfarenhet. Alltsom fartyget kom ötver den bråda tör sänkningen i hafsbottnen, der denna sänker sig från 400 till 1,700 famnar, gjorde kabelns tyngd en tillökning i den tillbakahällande tryckningen nödig. Maskineriet tyckes ej hatva uppfyllt detta, hvarför kabeln sprang sönder. Nu var det slut med expeditionen lör det året, men år 1858 begaf en annan eskader sig al med förbättrade maskiner och vissare hopp om framgång. Agamemnonoh -Viagara lastades åter med kabeln, beledsagade al nägra andra fartyg. Den första resan skall man länge minnas inom de engelska sjömännens annaler. En förfärlig storm kom öfver expeditionen, bragte Agamemnon nåra nog till undergång och tvang eskadern att ätervända till hamn, deritran den dock åter gick ut om några dagar på sin fjerde resa för kabelnedläggning. D. 5 Aug. 1858 sändes det första telegrammet under Atlanten. Detta skedde samtidigt med det fransmännen firade tester i Cherbourg, hvilka betraktades af England som en krigisk, en hotande demonstration. Men motgången skulle åter följa, desto bittrare som man redan rönt sramgåug. Drottning Victoria samtalade pr telegraf med Förenta Staternas dåvarande president Buchanan, och underrättelse ingick till Europa från Amcrika om en kollision mellan tvenne årgsre. Lyckönskningarne voro mest ifriga och glädJen störst, då en olyckbådande otydlighet förmärktes i signalerna. Telegrafisterna i Trinity Bay (Newfoundland, Amerika) sade någonting, det såg man i Valentia på Irland, men man kunde ej förstå hvad som sades. Under nära en månad minskades efter hand kabelns ledningsförmåga, tills den alldeles försvann d. 4 September. Under sju års tid afsändes ingen ny expedition, men man förberedde sig till att lyckas bättre genom omsorgsfulla experimenter, genom förbättring i tillverkningen af kablar och genom iaktt ser på andra underhatslinier. Slutligen agick Great Eastern d. 15 Juli sistl. är med en kabel at 2,300 engelska mils längd. Minnet är ännu friskt af den olyckliga utgång äf ven detta försök fick. Men nu är ändtligen segern vunnen! Den gamla och nya verlden äro telegrafiskt förenade — och de utsigter, som öppnas för verlden genom utförandet af detta verk, aro så underbara, att det nästan är omöjligt att försöka teckna dem. Jordens båda verksammaste och mest energiska folk stå nu i nära förbindelse med hvarandra. Det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att inom få år hela jordklotet skall vara omgifvet med telegrafledningar, och vi skola ätven i vårt blad kunna hvarje morgon meddela de märkligaste nyheterna från alla delar af jorden. Atlantiska Halvet gjorde det enda stora afbrottet i vår planets landkontinuitet. De trenne gamla kontinenterna utgöra en enda massa. Telegrafledningarne kunna dragas från Singapore ötver ö efter ö, tills de uppnå Australien. I Nya Verlden kunna de lätt utläggas från Labrador till Patagonien. Genom ledningen under Atlanten tro dessa tvenne stora ledningssystemer bragta i törbindelse med hvarandra. Det är ett stort verk, en ära för vårt tidehvarf och den en gelska nationen, och de män ur denna, som itfört det, förtjena att ställas bland menniskolägrets välgörare. Man trodde, att den atlantiska kabeln relan i går skulle öfverlemnas till allmänhetens begagnande. Angående fredsförhandlingarne förljudes pgentligen ingenting närmare, ehuru det dock ippgifves, att mellan Osterrike och Preussen redspreliminärerna redan ratificerats. För ör rigt äro en mängd rykten i omlopp angåend— RADE