Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 1

liga lemmar och gifva sin unga kraft ett aflopp; men flickor ha ej sådana medel till sitt förfogande, de äro dömda att för det mesta vandra lugna genom lifvet och sätta en damm för lifskraften inom s De längta efter att gifva den luft, de önska g vingar för att flyga som en fagel, och derföre dansa de stundom med hela sin lislighet, lust och kraft. Man talar sällan om dansens poesi, men det är verkligen något af konstnärlig hänförelse deri. Musiken spelar, hjertat slår i takt, rörelserna lika naturligt som grenarne at ett träd svaja vinden : En dag hade en okynnig pojke, som lupit bort från sin lärare och skolhuset på Clifte straxt invid för att jaga efter en lärka och som dolt sig i en grotta, tillfälligtvis sett Ella allena ute på marken. IIon sag uppåt himlen och framför sig ned på de vackra hvita och röda blommorna och lyssnade på saglarna; plötsligt kände hon sig så full af lisskraft och så lätt att hon måste springa omkring litet, hon var så lycklig; och sa gjorde hon det skakande sina vackra gyllne lockar, svingande sin vallmo högt öfver hufvudet och sjungande allt högre och högre, liksom lärkorna, hvilka sväfvade uppe i luften. Den okynnige gossen blef mycket förskräckt och trodde fullt och fast att han sett en få. (Forts.)