Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 1

var medlem af parlamentet och ansägs som ett orakel, under det hennes far blott var en alskedad öfverste. I hvad hon sade och gjord: var det en förvånande blandning af barnslighei och tidig utveckling. Hon brukade gifva ordres om hvad som skulle ätas till middagen, se efter om elden brände i biblioteket och i matsalen, skrifva bref för sin far för att spara honom besvär (öfverste Ashford tyckte ej om att underkasta sig besvär); och i mista minut tlög hon måhånda lättsotad omkring i den gamla förstugan, sprang upp och ner för cktrappan eller skrattade som ett barn när hon lekte med sin hundhvalp och höll en boll dinglande i ett snöre under dess svarta nos. Med ett ungdomligt bjeftfs grep Pull bollen och rusade nedat gångarna med sitt byte, medan Ella förföljde honom pa sin lätta, bevingade fot. Hon kunde sjunga förtjusande med en klar, fyllig stämma, och hon brukade dansa till sin egen sång pu det täckaste sätt i verlden. Hennes dans var verkligen märkvärdig; hon hade de vackraste fötter. och händer, och då kroppen gungade i takt medan hon sjöng och dansade kunde ingen som såg henne underlåta att förvånas öfver hennes sålika rörelser. Somliga flickor ha passion för dans; ynglingar ha hundra andra sätt och medel, hvarigenom de kunna gifva sin längtan efter verksamhet luft, öfva sina ungdom