Göteborgsposten – 28 juli 1866, sida 2

sersedlar och ett par filtar äfvensom en antik silfvernusdosa me Carl XI:s porträtt på locket m. fl. saer tillgrepos. Då hr W. i Thorsdags på morgonen nfann sig i polisen, för att anmäla stölden, fann han ler de stulna kläderna emot sig. Den ene af tjufvarne hade nemligen redan blifvit gripen. Då tjufvarne med sitt byte, hvilket de buro i tvenne knyten, om de bildat med tillhjelp af filtarne, hunnit till exercisheden, dit de riktat sin kosa, skiljde de sig åt. Den enc, en tattare vid namn Carl Fredrik Ekholm, blef derefter genast gripen af nattväktaren Ström och irbetskarlen Björk, hvilka införde honom till poliskammaren. Den andra tjufven, en broder till den örre, s. d. artilleristen Johan Magnus Ekholm, observerades äfven af ett par karlar, som funno honom nisstänkt. Då de kommo honom närmare igenkände le emellertid i honom en gammal supbroder, så att det sj blef fråga om att antasta honom, så mycket mindre som han genast, i glädjen öfver återseendet naturligtvis, inviterade dem att på krogen taga ett glas gemensamt. Då de skulle gå till krogen fick Ekholm se sin hustru som stod vid -Bältespännarne. Han lemnade henne knytet och bad henne likgiltigt gå till Galgkrogarne och der invänta honom. Sedan han skiljt sig ifrån de öfriga karlarne lyckades man ej mera att få reda på honom, och skall han jemte de öfriga medlemmarne af ett tattareband, till hvilket han hör, ha begifvit sig från ett illa beryktadt tillhåll för dylikt folk, hvarest han i Thorsdags afton infunnit sig. Hans hustru blef emellertid senare på e. m. gripen, ännu innehafvande resten af de stulna kläderna. Hustrun förklarade sig vara alldeles ovetande om stölden; så äfven den gripne tjufven, hvilken dock eslutl gen i förgår afton kommissarien Kant förmådde till bekännelse. Dörren hade af brodren blifvit uppbruten med en knif, sade han. Målet uppsköts. Annette Jonsson, som håller ett hotell för Sillgatans nymfer, har sedan längre tid uteslutande egnat sina tankar och känslor åt Anders Victor Carlsson. Trenne gånger har det till och med lysts för deras äktenskap, hvilket likväl aldrig blifvit af. Annette Jonsson hade emellertid åt Carlsson anförtrott vården öfver sina affärer. Det blef öfverenskommet, att han i sitt namn skulle i sparbanken insätta hennes besparingar, hvaremot hon skulle kontrollera sparbanksboken, som naturligtvis också blef utfärdad för honom. I Augusti månad förlidet år fick han sålunda för första gången 200 rdr att insätta. Han insatte dock blott 100 rdr och ändrade siffertalet i boken från 100 till 200. Sedan dess har han i olika poster erhållit icke mindre än 1, 100 rdr, af hvilka han icke insatt en skilling; alltsammans rucklade han bort. Deremot skref han mycket ordentligt upp i sparbanksboken hvarje post såsom insatt, och lyekades på detta sätt att draga sin Annette via näsan. Slutligen ville han äfven uttaga de 100 rdr som han verkligen insatt i sparbanken, men som han icke kunde derstädes förevisa boken, i hvilken han sjelf på fr hand gjort anteckningar, annonserade han om densamma såsom förkommen för att få den dödad. Be: drägeriet upptäcktes dock slutligen, och Carlssor afbidar nu i cellsängelset ransakning.