Göteborgsposten – 28 juli 1866, sida 1

——————— småbröd, som under dessa dagar konsumerats, skulle våra nationalekonomer säkerligen baxna. Och hvilka skoningslösa plundringståg mot rosorna och liljorna uppå marken, hvilka grymt ryckts bort från lifvet och solljuset derute i den strålande naturen för att hamna på ett namnsdagsbord i en qvaf jungfrukammare, dömda att, nedproppade i en färgprunkande vas, sluta sina dagar till hälften dränkta i stinkande vatten, på en birår mellan en burk kanelpomada och en flaska Eau de Lavande! Huru många sköna tankar och d:o rim ha icke i dessa dagar skådat dagens ljus och framburits prentade på konstigt målade blad. En namnsdag utan versarr, fy då, bättre vett har en la, nej, skall det vara riktigt på fäschen så låter det så här: På Dänna dag Där Solen härrlikt målar Med Juvlig PurrPurr dinna täkka milda Drag Kannskje åm en Blåmma du Dig vålar Ifrånn En ven, min glada velönskan Tag. Såm går ur juppet av et troget järrta O bliv! så lyckelig åckså Säll Ja motte Ingen Särglig smärrta nånnsinn be Slöga din Lernads Qvel. Den sordom så fruktade gästen Koleran har under veckan blifvit ofsicielt anmäld, sedan det visat sig att den, ehuru helt lindrig och alldeles icke af epidemisk natur, uppenbarat sig i staden och dess omnejd. Det är att hoppas att den äfven framdeles kommer att sakna större utbredning, något som enligt samstämmiga omdömen hufvudsakligen är beroende af såväl den enskilda som allmänna snyggheten och försigtigheten. Öfverlemnande åt individen att sjelf besinna hvad hans frid tillhörer, vilja vi deremot göra några anmärkningar hvad beträffar den allmänna renhållningen inom staden. I främsta rummet måste vi då beklaga att den, om vi ej misstaga oss at stadsfullmäktige en gång beslutade begjutningen af stadens gator under den varma årstiden med friskt vatten, så godt som alldeles icke iakttages. Vi vilja påminna oss, att det för någon tid sedan var allvarlig fråga om att begagna ångsprutan till sagde ändamål. Det var då lika hett med saken som med väderleken, men så kom regnperioden emellan och gjorde ångsprutan obehöflig. Under nuvarande sanitära förhållanden och med fästadt afseende på den tryckande hetta som rådt under loppet af den lörflutna veckan, torde det dock ha dfuunits tillräckliga skäl att åter upptaga ofvannämnda goda förslag. Vi förmoda också, att om väderleken fortfarande kommer att kräfva det, vi i detta hänseende snart måtte få besanna det gamla ordspråket: bättre sent än aldrig. Se der en fråga, hvilken lätt nog kan bringas på det torra; vi önska att så äfven vore fallet med en annan, vi mena det fullkomligt abderitiska systemet för afhemtande från stadens gårdar at gödseloch latrinspillningen. Klockan 8 på aftonen, det vill säga just den tid, då såväl familjer som löshästarvanligen skynda att genom längre eller kortare promenader friska upp sig efter dagens bestyr, just då begynna kärrorna sitt tåg. Under loppet af de närmaste timmarne eller just den tid då ett stadens barn vill glänta på det under eftermiddagens hetta tillstängda tönstret för att släppa in en smula frisk luft i den qvafva bostaden, just då hvilar öfver hela staden en så mefitisk och förpestande ånga att fönstret lika fort blir stängdt som det blifvit öppnadt. Sak samma om morgnarne. Mycket mera skulle kunna tilläggas, men vi hänvisa i detta hänseende endast till nedanstående redan d. 29 Junt 1859 at härvarande poliskammare hos Magistraten gjorda, särdeles välgrundade och behjertansvärda hemställan i ämnet. Till Magistraten i Göteborg! Ganmm hr TJandohefs 244.