Göteborgsposten – 27 juli 1866, sida 4

lelar kamfertsdroppar (Solutio Camphore spirituosoetberea) och I del opiidroppar 15 droppar hvarje halftimma, tills svettning inträder k). Derjemte drickes ymnigt salepsvälling eller risvatten, med tillsats af godt rödt vin, der så ske kan, och stor försigtighet i mat och dryck iaktiages. 3. Vid utbildad kolera bör den sjuke asklådd läggss i en varm säng, (om sådant ej redan skett), helst, der sig göra låter, i ett särskildt rum, som flitigt vädras, samt utan annan omgifning än som för sjukvården erfordras. Vid påkommande öppning eller behof dertill ma den sjuke ej lemna sängen, utan begagna siickbäcken, såframt sålant finnes att tillgå, I de fall, der sjukdomen hastigt utbryter, bör en senapsdeg genast paläggas. Sedermera — (ifall den sjuke tagit kräkmedel. minst en half timma derefter) — gifvas 5 eller 6 kamfersdroppar (Solutio Camphore spivit.-ether.), helst på en sockerbit, och varmt fläderth att dricka derpå. Denna ingifning förnyas hvar femte minut ända tilldess en ymnig. allmän, varm svettning frambrutit, hvarefter tiden mellan intagningarne småningom förlänges till en gång i timman. Härmed fortfares nu 6 till 8 timmar, tills förbättring inträder, då kamfertsdropparne ej mera gifvas. För att släcka den sjukes törst, och motverka eller hindra kräkning. gifvas små isbitar, der tillgång på is finnes, eller ock kallt kolsyrevatten, eller friskt dricksvatten. När kramp påkommer, böra armar och ben ihärdigt gnidas med blotta händerna, eller med ylle doppadt i en blandning af J fe. malen senap och 3 stop bränvin eller i kamferspiritus eller i terpentin. Emellan gnidningarne värmas fötter och ben med varma krus eller dylikt. Under tillfriskningen efter någotdera af dessa sjukdumstillstand är af yttersta vigt, att icke för tidigt lemna sängen, och att de två första dagarne ingenting annat förtära än eammig hafresoppa. uppkokad mjölk eller köttsoppa med uppmjukadt bröd. lafter denna tid må man, ehuru med största försigtigan småningom öfvergå till en lättsmält, stadigare öda. De medikamentsportioner, här blifvit föreskrifna, äro beräknade för fullvuxna personer; barn erhålla således mindre, efter aldern.