blifvit uppläst i lagstiftande kåren, afgick den franska depeschen, i hvilken Preussens förslag antogs, till konung Wilhelms högqvarter, och dagen derefter an inde Beust till Paris. Den sachsiske ministern begaf sig genas: till Drouyn de Lhuys och fick redan på efterm. kl. 3 audiens hos Napoleon. Beust hade kommit i dubbel egenskap, i det han på samma gång anlände med fullmakt från sin egen suverän och från den österrikiske kejsaren. Konferensen med kejsaren varade länge. Det är ej bekant, om den ledde till något afgörande resultat för Sachsen; men för Osterrikes del var saken likväl afgjord genom afsändandet af den franska depeschen till konung Wilhelm. Dertill kom, att Bismarck under tiden lofvat Frankrike Saarområdet med det stora kolbäckenet, under det Beust var utan instruktioner i detta hänseende. på den franska befolkningen gör den brist på kraft, som den napoleonska politiken i delta ögonblick lägger i dagen, ett atgjordt ogunstigt intryck. Grefve Walewski berättar för alla och en hvar, att den lagstiftande kåren skullo med största beredvillighet hafva beviljat de penningar, som erfordrades för ett krig med Preussen; men han är en alltför varm vän af kejsaren för att icke med samma ursäkta denne. Frankrike, heter det, är ej tillräckligt förberedt till ett stort krig, och Österrike befinner sig f. n. icke i en sådan ställning, att man med säkerhet kan vänta någon vinst at dess allians och militära understöd. IIvad Italien angår, råder det blott en mening om att Frankrike står i en hedersskuld till Österrike för Venetiens afträdande. Kabinettet i Wien kan i det hela taget icke begå det felet att vända Frankrike ryggen på grund af dess tvetydiga hållning; ty kejsaren har nu en gång kommit i den belägenhet, att han både i verldens och och det franska solkets ögon är moraliskt förpligtigad att göra något för Österrike, och den österrikiska regeringen bör icke gifva honom någon anledning att draga sig ur denna ställning?. I Wien synes äfven den allmänna stämningen ha varit för fred. Presse för d. 20 d:s säger: Om Preussen verkligen skulle göra ett allvarligt fredsförslag, hvars vilkor lemna rikets integritet oantastad, och dess tillbakavisande har en ny kamp, mera förbittrad och blodig än alla föregående, till följd, så uppresa vi oss i förväg högtidligt mot den förebråelsen, att icke hafva i rätt tid upphäft vår röst deremot eller att hafva onödigt uppmanat till fortsättande af ett krig. För det gränslösa elände, som efter ett nytt nederlag skulle inbryta öfver hela riket, må de bära det fulla ansvaret, hvilka tiliråda kampens fortsättande, utan att kunna ens lemna en någorlunda borgen för en lycklig utgång. — Presse är synbarligen organ för fredspartiet i Wien, men att detta är mäktigt, åtminstone för ögonblicket, framgår af flera omständigheter. Vi berättade i går, att, enligt officiela uppgifter från Berlin, preussiska trupperna i närheten af Pressburg varit nära att vinna en drabbning, hvars resultat skulle varit Pressburgs intagande, om ej stilleståndet kommit emellan. Skildringen af denna träffning ser från österrikisk sida, äfvenledes officielt, så ut: FÖfverste Mandels brigad har, sedan den förstärkts med 14:de infanterireg. samt flera batterier och sqvadroner af 2:dra armåkåren, i dag (d. 22 Juli) segerrikt tillbakaslagit siendens med betydligt öfverlägsna krafter riktade angrepp mot Blumenau nordvedt om Pressburg. I en d. 23 d:s daterad officiel berättelse! om preussarnes senaste framsteg uppgifves: Sedan preussarne lemnat Brunn, hafva de på dla af dem berörda vägar endast sett framlör sig fientliga kavallerispetsar, hvilka drogo sig tillbaka vid preussarnes annalkande. Fionden förstörde på många ställen broarne öfver Thaxya-och Marchfloden, men af brist på ud dock icke fullständigt. Med undantag af nägra jernvägsbroar blefvo de förstörda ölvergångarne inom 24 timmar återställda af preussiska pionierer. Lundenburg hade besatts af den österrikiska brigaden Mandel ur 10:de kåren, hvilken derstädes anlagt förskansninsar. Då på aftonen till d. 15 Juli spetsarne at 8:de divisionen, Horn närmade sig Göding, på vägen Lundenburg-Olmitz, för att förstöra lervarande jernväg. vände ett från Olmitz kommande militärtäg tillbaka till denna fäst ning. Några timmar derefter for brigaden Mandel söderut på de i beredskap hållna banågen, utan att försöka qvarhälla Lundenburg. . Göding påträflas betydande magasiner. JIÖAaAAO 114 — U.