Göteborgsposten – 26 juli 1866, sida 1

var der ett lif af höns, tuppar och perlhöns, små vänliga ankor gingo omkring i sina glänsande fjädrar, och Cecilias gäss kommo skrikande emot henne. Det hela står klart och tydligt framför mig när jag tänker derpå. De gamla murarne voro alla uthuggna och prydda, stundom at konst och menniskohand, stundom af tiden, och öfverflödade af små naturliga mossarter. Taklok växer i klungor på halmtaket, en täck piga tittar ut genom ett med galler försedt sönster, on dörr står öppen och en behaglig doft strömmar in genom den blanka, nypanelade gången från fruktträdgården bakom. Kor med sina milda bruna ögon och försigtiga steg gå till en betesmark på andra sidan om vägen. En hvit häst väntar vid stalldörren, skakar sitt hufvud och gnäggar. Frank och Cecilia togo oss ut på en spatsertur första morgonen efter vår ankomst. Först blefvo vi förda till stallet och till laduI gården, derefter gingo vi genom en loge ut på marken och sedan följde vi en stig, som gjorde många krökningar, in i skogen. Unge Lulworth upptog vår hänryckning och beundran som en personlig kompliment. Allt, så långt vi kunde se, hörde till Lulworth. Jag sann att det måtte vara en herrlig sak att I vara egare till sådana sköna höjder, dimma, solsken och skugga, violetta färgskiftningar,