Göteborgsposten – 24 juli 1866, sida 1

gan, svepte vil in barnet och band det pi ryggen som i fordna dagar. Hon låste alln dörrar, tog en staf i handen, slängde ett par skidor öfver axeln, och så gick hon bort från hemmet i den kalla morgonstunden, ännu innan. solen gått upp Men Aslag sitter inne hos den döda och vågar knappt andas. Var hon död? Hvad hadi hon sagt? Var det blott en elak dröm, alltsan — mans? Han gned sig i ögonen liksom för art förjaga synerna; men der låg hon, kall och blek, och han kände huru hennes kyss ännu brände på hans läppar. Han skyndade in i rummet bredvid för att ropa på hjelp, me. Lif var borta; han sprang bort till vaggan — ocksa barnet var borta. Da rusade han tillbak. in i det rum hvarifrån han kommit, kastad. sig öfver sängen der modren låg och blef länga liggande liksom liflös. Och Lif flög nu på skidorna bort öfver fjellmarken.