Göteborgsposten – 24 juli 1866, sida 1

Hon stirrade på honom med sina små runda ögon. — Der står han — hvad han är vacker! Och han skulle sälja sig till -buron! Nej, han hatar dem, och slägten är ren! Hvad han är stolt och huru han håller af sin mor! Dcrefter läg hon stilla en stund. — Lät mig kyssa dig, sade hon, i det hon reste sig su pass mycket att hennes läppar vidrörde hans — och derefter föll hon tillbaka och var död. Men Lif stod inne i sidorummet och dörren var öppen. Hon hade sett och hört allt: sett Aslag stå der blek, förvildad och med flammande ögon och hört hans löfte. Det skar som ett tveeggadt svärd genom hennes hjerta. Hon hade så säkert förlitat sig på att hon culle hålla honom fast, men nu hade hon äter irlorat honom. Deh hennes far? Hvad skulle hon göra? Hon stod ett ögonblick stilla, mållös af förfäran och stirrade in i kammaren på Asjag. Derefter vände hon sig om. Hon var panligt blek, men hade detta fasta drag omcring munnen som antydde att hon fattat sitt beslut. Ej en tår skimrade i hennes ögon, ej in suck gick öfver hennes läppar. Hon gick sakta ut, tog på sig en hufvudbonad och en varm kofta omkring lifvet samt stack litet bröd och kött i barmen. Derefter gick hon till vag