Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 2

varit döpt; nej, jag har narrat dem, jag har narrat dem, ty jag har aldrig varit döpt! Hon brust med dessa ord ut i ett ohyggligt skratt, men föll straxt tillbaka på dynorna och lag nu stilla som om hon sof. Det gäste inom Aslag, kallsvetten bröt fram och han klämde handen omkring sä ;stolpen. Det hade kommit en förunderlig vildhet öfver hans sinne, Guro andades tyngre och tyngre. Under tiden lät det som om hon gret i sömnen; men ett ögonblick derefter började hon vältra sig i sängen och sla omkring sig med armarne. Hon yrade; men plötsligt satte hon sig upp i gen och slog armarne omkring Aslag. (F orts.)