Göteborgsposten – 21 juli 1866, sida 2

Gustaf Jakobsson påstod att då han tillgrep blommorna låg fadren och sof på andra sidan elfven. Detta vidhöll äfven fadren sjelf, tilläggande att han tillsagt sonen bära tillbaka blommorna, hvilket denne äfven stod i begrepp att göra. Huru litet den faderliga tillsägelsen inverkat på sonen bevisades dock deraf, att de båda redan befunno sig ett betydligt stycke på väg ifrån kyrkogården, då de antastades. Man kunde icke heller sätta stor lit till fadrens uppgist i detta hänseende, utan var det högst troligt, att de ämnade sälja blommorna, såsom man kommit under fund med att de kyrkogårdsplundrare som besöka gamla begralningsplatsen ofta bruka göra. Både fader och son införpassades derföre till cellfängelset. Vid igår med dem anstäldt förhör vidhöllo de nyss omlörmälda uppgifter. Målet remitterades till rådbusrätten och Jakob Svensson samt Gustaf Jakobsson återförpassades till cellfängelset. Straffet för dylika stölder från grafvar skall vara ett års fästning. — Tvenne stadsbud, Aug. Holmqvist och A. Strömberg, ullhörande denna lazzaronartade kär, som sedan ett par år slagit dank nere vid angvätsbron, na, sedan kamratbandet dem emellan någon olycklig dag brustit, allijemt legat i tvist med hvarandra, utom det att isynnerhet Strömberg ådagalagt ett i allmänhet mindre tredligt temperament. Poliskonstaplarne ha visserligen sökt att hålla dem i skinnet, men utan att deri lyckas. För någon vecka sedan hade deras fiendskap efter vanligheten sökt sig ett uttryck i användandet af knyrnålven. Holmqvist gaf Strömberg ett slag pa munnen med thy åtföljande blodvite. Strömberg slog igen, och så blef saken anmäld för polisen. Vid dei förhör som hölls igår intygades af nå varande vittnen att de såsom nyss nämndt är piskat upp hvarandra. Holmqvist domdes derföre till 25 rdis böter eller 5 dagars fängelse vid v tten och bröd och Strömberg till 15 rdrs böter eller 9 dagars enkelt sänselse. (Han är nemligen ej fyllda 18 år.) Då de saknade tillgang till böternas galdande blelvv de insörda till bestralfningens undergåcnde. hvarvid Strömberg som nu förlorat hela sitt kurage hördes tjuta och Ömkligen jemra sig, langt sedan han blifvit inlörd genom den ominösa dörren som leder will cellfängelset. — En emigrant vid namn Johannes Andersson från Hellestads församling hade i förgår jemte sin son C. J. Johansson gått sig ut att innan de lemnade fosterjorden taga sig ett ärligt rus. I denna sin alsigt lyckades de äfven så lullkomligt, att fadern kl. 8 e. m. befann sig i liggande ställning på Östra IIamngatan och salunda väckte en poliskonstapels uppmärksamhet. Följden blef att han inom kort hade tagit de första stegen mot den nu reparerade med ventilation försedda och för resp. kunders räkniug storståtligen inredda Finkan. Sonen märkte ock, så full äfven han var, att faderns frihet sväfvade i fara, rusade på poliskonstapeln, ruskade denne och sökte att rycka fadren lös. En hel del mobb samlade sig genast och tog naturligtvis parti emot polisen. Elter en del bråk och uppträden lyckades man att få in både fader och son i polisvakten, der den senare fick tillbringa natten. Vid förhöret i går var sonen mycket spak och medgaf att han förgått sig. Nöjet kostade sadrens magra kassa 45 rdr och så fingo de båda aflägsna sig,