Göteborgsposten – 21 juli 1866, sida 2

gevärens ombildning till bakladdningsgevär, och divisionsbefälhafvarne ha fått ordre, att upphöra med det hänsynslösa pågående, som onödigtvis kostat så många tappra krigare lifvet, och afpassa truppernas taktik efter fiendens vapen och stridssätt. Det är ej utan, att denna energi hos den österrikiska regeringen, som sangvinici inom politiken redan ville se alldeles i grund krossad, börjat väcka någon betänksamhet i Berlin, hvarifrån skritves under d. 15 d:s till ÅIIamb. Korresp.: Det är med blandade känslor, som hufvudstaden mottager underrättelserna om armåens vidare framryckande. Tillochmed det redan någon tid motsedda budskapet om Brunns besättande utöfvar icke något starkt intryck. Atgörandet af kampen mellan Preus sen och Österrike eger icke rum i Brinn, ej ens i Wier, utan beror efter alla tecken på utgången at ett nytt stort slag, som man här motser visserligen utan fruktan, men likväl äfven utan att blunda för möjligheten af ett nederlag. Föreställningen om slaget vid Königgrätz har efter hand klarnat så mycket, att man kommit ifrån det första intrycket, hvilket tycktes ådagalägga de preussiska militära hjelpmedlens öfverlägsenhet såvälitekniskt som moraliskt hänseende. Man vet, att slaget vid Sadowa var nära att gå förloradt, och tillförlitliga enskilda meddelanden säga, att konungen vid middagstiden sänkte sitt svärd med medvetande om att preussarne voro slagna. Efter det kampen kort deretter tagit den bekanta gynnsamma vändningen, skall generalstabschefen v. Moltke hafva vändt sig till konungen, sägande: HE. M:t har ej allenast vunnit ett slag, utan äfven ett fälttåg. Man kan dock icke vara blind för, att slaget vid Sadowa ej är tillräckligt för att gå i god för sanningen af detta yttrande. Det å österrikarnes sida utmärkt väl ledda återtåget, likasom den omständigheten att de preussiska truppernas stora trötthet omöjliggjorde ett onergiskt förföljande, har förekommit den österrikiska nordarmeens fullständiga upplösning. Alldenstund man lyckats föra denna armes styrka i säkerhet, kan det egentligen icke vara tal om en för freden afgörande betydelse af preussarnes seger. Från krigsteatern i Italien äro underrättelserna något obestämda och sväfvande, ej heller föreligga härifrån några pålitliga uppgifter. Till en österrikisk tidning skrifves d. 11 d:s från Venedig: Vär armå har naturligtvis icke ansett det passande, att försvara det nu en fransk provins blitna Venetien, utan nöjt sig med att qvarlemna starka besättningar i fästningarne, för att ega en pant för treasvilkorens punktliga uppfyllande, och anträdt sin återmarsch mot norden. Sedan kåren Cialdini d. 8 eller d. 9, framryckande från Ochiobello mot Padua, besatt den högra Adigestranden — efter det österrikarne sprängt befästningarne vid Po i luften, borttagit den stora jernvägsbron öfver Adige vid Boara och sjelfva dragit sig tillbaka öfver Adige — gick densamma igår öfver Adige och framryckte på vägen från Montagna mot Monselice och Padua, der densamma skall hafva i dag inträffat. Den sista återstoden af österrikiska trupperna har dragit sig tillbaka öfver Brenta och, sedan jernvägen samt den stora jernvägsbron öfver Brenta förstörts, anslutit sig till hufvudarmåen, så att de italienska förposterna torde redan i morgon eller öfvermorgon stå framför Mestre. Jernvägen går härifrån Triest blott till Mestre, och derifrån vidare i en sträcka till Wien, och med Venetiens öfriga provinser är förbindelsen sedan i dag helt och hållet afbruten. Från vesttyska krigsteatern förljudes, att förbundsarmåen efter slaget vid Aschaffenburg dragit sig tillbaka in i Baiern, för att der förena sig med dettas trupper. Englands flotta är ej mera, såsom den brukade vara, den första på halven— detta medger sjelfva Times, tilläggande: ty Amerika har tyst och snabbt byggt en flotta, som helt säkert ej har sin öfverman i verlden. Det är den amerikanska monitorsfiottan, som gifvit Förenta Staterna denna öfvervigt öfver hafvens stolta drottning Albion. Times omtalar äfven, att den officer, som står i spetsen för Förenta Staternas flotta, nyligen förklarat, att han gerna skulle tillåta hela Englands pansarflotta i tvenne dagar beskjuta den i London nu liggande amerikanska monitorn Miantonomoh om denne senare skulle derefter tillåtas att i vederlag under tio timmar beskjuta hela Englands pansarflotta. cars v er AA BRG —U lwp 2W2A 2A ————