Göteborgsposten – 21 juli 1866, sida 1

Meteorologiska Uppgifter. VvVind. v.aderlek. Rik:ning. Styrka. Fe nmuI. fo 101001012 udan: -vIdu-oJ. påquopo-g 20 8 25,291 2 20,305 9 258,352 1.0 1844 Å13.6 NO i Mylet. 1 — eoå Dio — — — — Veckokrönika. Hvad som sysselsätter allas tankar. — vi lefva i ett tidehvarf. — Något om lögnen och elektricitelen. — Sköna telegrammer! — Dagens on dits. — Aprilväder i Juli. — Preciosa och hennes öde. — Fregattkaptenen och dess utförande af Lindmarkska sällskapet. — Nya fotografier. — Billiga resor till industriutställningen. — En svag förhoppning. — Allvar eller ironi? — Också en annons. — Ett af krigets offer. Skall Österrike falla för att aldrig mera kunna resa sig och skall Preussen från sjelfva kejsaredömets hufvudstad segerdrucket kunna diktera fredsvilkoren med gallierns bekanta ve victis till basis: I denna fråga kan i korthet den förflutna veckans egentliga point sägas ha legat. För de stora, verldshistoriskt betydelsefulla, politiska omhvälfningar som törestå i Europa, och af hvilka skakningarne måhända skola kännas ända upp i högan Nord, ha dagens smärre frågor förbleknat; med feberaktig otålighet slukas de hvarandra så ofta motsägande nyheter som, tack vare elektriciteten, flyga kring verlden i form af telegrammer och med spänd uppmärksamhet atvaktas de säkerligen ödesdigra händelser, dem de närmaste dagarne hära i sitt sköt. Telegrammer! En dansk humorist yttrar med anledning at dessa dyrbara, men icke alltid tillförlitliga Åbidrag till vår tids historia följande skämtsamma ord: Lögnen kom in i verlden genom en menniska. Det var antagligen en telegrafist, dertöre fortplantade den sig så raskt, att redan Pilatus på sin tid kunde fråga: Hvad är sanning: Sedan telegrafisterna i våra dagar kommit i beröring med elektriciteten, har lögnen tagit en sådan öfverhand, att icke allenast skeptikerna utan till och med de mest godtrogna teologer utbrista: Hvad är sanning? Ligger det måhända en djup betydelse deri, att Hans Christian Örsted, då han sökte anden i naturen fann — elektriciteten? När man ögnar igenom våra tidningsspalter och i samma telegram läser: via Berlin: Preussarne segra 0o. 8. v. via Wien: Osterrikarne segra o. 8. v. via Hamburg: Gablenz är tagen tillfånga o. s. v. via Petersburg: Gablenz har afskurit prins Friedrich Carl och slagit kronprinsen o. 8. v. via Wien: Ungern förbereder allmän resning mot Preussen o. 8. v. via Berlin: Ofverallt i Ungern uppstår insurrektion 0. 8. v. skakar man på hufvudet och mumlar förvirrad: IIvad år sanning? Skulle till slut — hvilket beklagligen tyckes vara ganska troligt — sanningen förklara sig för Preussen, så är detta en förnyad anledning till att skaka på hufvudet och ännu mera törbryllad utbrista: Hvad är då sanningen! Under det att sålunda på verldsteatern det gamla sorgespelet Kain och Abel uppföres med tyvärr alltför mycken natursanning, är det hos oss tyst och stilla. En och annan remarkabel förlofning, en och annan förening mellan bördsoch börsaristokratien, en, som vanligt ytterst ytterst animerad, al high spirit utmärkt middag på Jagtsällskapets högtidsdag, monitorns ankomst till Pålverket och den nya omnibasfarten till Lorensberg, se der allt visserligen saker, som för ögonblicket kunnat intressera, men som i det nästa äro undanskjutna för dagens brännande politiska frågor. Och så ha vi på köpet den mest hin trikata väderlek man kan tänka sig. Den ena minuten solsken och vackert väder, frestande till luttiga sommartoiletter, svala benkläder och d:o hufvudbonader, den andra ett ösande regn med thy åtföljande blixt och dunder, då man skulle önska sig likna en gammal matsalssoffa, d. v. s. vara ötverklädd med guttapercha-tyg från sotabjället allt upp till hjessan ... Derföre kan det också hända, att man i en och samma tidning kan få läsa att en föreställning å Teatern måst inställas der