— Bär du ännu hat i hjertat, Aslag? frågade hon. Nu skall du höra ett sannt ord, fortfor hon och slog armarne om hans hals. Han som en gång var min fader, han har ångrat och kämpat hela lifvet igenom; men du — hvad har du gjort? Aslag sjönk ned på bänken och dolde ansigtet i sina händer. — Du har måhända rätt, hviskade han efter en liten stund! du måste lära mig att blifva sådan du är. Han försjönk i djupa tankar. — När skulle vi då resa? frågade han plötsligt och såg upp. — Straxt, ifall du vill; jag är färdig. — Nej, i dag måste du ligga stilla för att hemta krafter; i morgon resa vi.