Göteborgsposten – 21 juli 1866, sida 1

7 AAA SANNA PRAO NER Sv ra RINNA ASA nan att skåda än i gamla dagar. Hans hår hade nästan blifvit grått på den korta tiden, och han såg mycket gammal ut; men det mörka och stränga hade också försvunnit från hans insigte. Han var vänligare och talade oftare med folk än fordom; men för öfrigt följde han sitt samla lefnadssätt och hade stadt en liten piga som skötte hushållet. Ett par dagar efter den olyckliga händelsen med Lif hade en karl händelsevis gått förbi Haugen och hade då hört någon hvilken liksom jemrade sig derinne. Han I hade då gått in och funnit Gunnar liggande på sängen, knappt i stånd att röra sig och utan all hjelp. I flera dagar hade han ordentligt måst krypa bort till spiseln för att koka så mycket mat att han kunde uppehålla lifvet. Han hade länge varit sjuk och då flera gångor sändt efter presten och rådfört sig med honom. Då han reste sig från sjuksängen var nan liksom alldeles förändrad. Man kunde oftare se honom ute i bygden och han var då alltid en stund inne hos presten. Om sin dotter talade han emellertid aldrig och det var icke heller någon som vågade fråga efter henne; men det gick ett rykte att han lätit anställa efterspaningar på flera ställen. d