Göteborgsposten – 17 juli 1866, sida 1

fel, Gunnar Haugen! Hon har sparat dig som Och mins du icke slutligen att hon bar ett barn, en gosse, på ryggen? Men du trodde vil icke att en sådan gosse kunde växa upp, att en sådan kunde smyga sig in i din stuga och stjäla frid och lycka både fran dig och ditt hem? Ha! ha! så du räknat fel, Gunnar Haugen! ty gossen ser du — han står nu här! Hvad gäller nu ditt namn för? Fräga i bygden, — krossadt som glas under foten! Och här står gossen — här, ser du; han står lika så stolt som du, och han skulle skämmas öfver att taga så mycket som en trasa med sig härifrån garden. Nej det skall ej finnas en tråd på min kropp, på hvilken du kan peka och si Ne den har han fatt af Gunnar Haugen! — Ja der har du alltsammans! en hund, hvarthelst du tagit vägen. I Han ref knytet af käppen och kastade det för Gunnars fötter, och störtade sedermera derifran. Vid rdesgarden vände han sig ännu en gång om, hotade med knuten hand och ropade så att det dänade i luften: — Tattaren slipper dn, Gunnar Haugen, men nu kan du föda upp hans barn i stället. Han brast i skratt, sprang öfver gärdesgarden och skyndade derefter bort. Gunnar stod liksom mållös af förfäran.