Göteborgsposten – 16 juli 1866, sida 2

LA (( 447119 —k1 4—4 17 en hinner att tillsdess förena sig med nordarmå6en, hvilken senare ensam ej kan utstå den svåra kampen, så moraiiskt nedslagen som den är genom föregående olyckliga strider. Prags besättande har troligen uttörts gejrom en afdelning från Herwarth v. Bittenlelds kElbarme. Den böamiska hufvudstaden har, såsom nämnts, utrymts at all militär och krigsmateriel, på det att staden må bli be1A som en öppen stad, hvilken ej erbjusder något motständ och dertör icke utmanar ull beskjudung. Den strategiska betydelsen af Prags intagande tyckes tillsvidare ej komma i betraktande, emedan den koncentrerade preussiska styrkan törst vändt sig mot öster; Imen det är icke desto mindre at väsentligt inflytande på krigets gång, alldenstund hela det nordvestliga och sydliga Böhmen nu ligger öppet för preussarnc. Den preussiska armåen har nu gjort sig försäkrad om det jernvägsnät, som upprätthåller förbindelsen med Å och Sachsen; den kan utsträcka sina i operationer längs Moldausloden bort mot Donaudalen och längs böhmiska vestbanan mot Baiern. Då Preussen är i besittning at hela Böhmen, är förbindelsen mellan Österrike och dess tyska alliorade, Baiern och de andra Förbundsstaterna, så godt som alldeles afskuren. Times berättar om slaget vid Sadowa, att under detsamma det 27:de preussiska regementet gick i elden nära 3,000 man starkt och med 90 officerare, samt utgick derifrån med endast 2 officerare och mellan 300 och 400 man. benna och andra omständigheter göra det tydligt, att den största batalj under detta tidehvarf vunnits genom segrarenas ötverlagsna skicklighet och icke var soljden at en blott mekanisk tördel. Tändnälsgeväret gjorde visserligen segren tullständigare, men or preussarne icke egt något sådant vapen, skulle andan i deras ansall och de skickliga anor dningar, med hvilka en del af deras armea fördes i fiendens flank och rygg, hafva utdrifvit österrikarne ur deras ställning. I Italien vill man veta, att största delen at de österrikiska trupper, som stodo i Tyrolen, ätven bortkallats derifrån till Wi ien, lör att förstärka den nya armåe, som Österrike bildar derstädes. Hvad Italiens hållning angår, tyckes man derom allmänt svälva i ovisshet. De preussiska tidningarne äro ilriga i att förklara, det Italien ej kan bryta förbundet med Preussen, och sjelfva dettas officiela tidning upprepar gång letter annan påståendet. Men Italiens ofsicilela tidn. tiger alldeles härom. Man böri säfven bli frestad tro, att italienarnes framryckande i Venetien icke har något annat mål än avt tilltredsställa folkopinionen och för alla händelser besätta landet, emedan man vi äl vet, huru omöjligt det skall vara, att sedan få trupperna till återtåg. Den franska flottan skall verkligen utlöpa från Toulon till Adriatiska Hatvet, och med otålig spänning alvaktar man prins Napoleons ankomst. Det sört;enar uppmärksammas att de demokratiska franska tidningarne, hvilka ständigt med värma tagit till ordet för Italiens enhet, ifrigt råda den italienska regeringen till att . ingå på kej sar Napoleons förslag, medan de legitimistiska och klerikala fr anska tidningarne, som äro Italiens bittraste fiender, göra sitt yt tersta, för att upphetsa italienarne till att tilltillbakavisa Frankrikes inblandning, emedan de hoppas, att det unga konungariket då skall ramla sönder. Journal des Dåbatst, som ogillar kejsar Napoleons inblandning uti den torm, hvari den skett, ooh beskyllar Österrike iför att ha lagt an på att störa det goda för-Thållandet mellan Frankrike och Italien, anmärker härom: Om vi närmare granska den franska pressens hållning, så se vi, att de tidningar, som äro lvaliens vänner, så godt som enstämmigt önska, att det skall veta att böja sig för de fordringar, som en ny situation, tramkallad af helt oförutsedda händelser, skall ställa till detsamma. Den del af pressen deremot, som är fientligt sinnad mot Ivalien, gör sitt yttersta, för att drifva det till motstånd. Dessa tidn. bemöda sig på alla sätt om, att gjuta gift i italienarnes sår; de håna och bespotta dem, och de låta dem under ot: liga omskrifningar höra, att de ej betyda nägot i och för sig sjelfva, emedan det är Frankrike, som skänkt dem Lombardiet, likasom de aldrig -Iskulle fått Venetien utan Frankrike. Allt detta är listigt beräknadt på, att upphetsa ita-Hiens sjeltkänsla och drifva dem till extrema beslut, af hvilka tarliga förvecklingar skulle 5Jkunna uppstå. De antörda tidningarne gå tillJochmed så långt, att de hota Victor Emanuel med en revolution, om han ingär på Frankrikes förslag. Men den plan, som döljer sig bakom ett sådant språk, är allför lätt alt getnomskåda. De tidningar, som uttala sig så, äro rädda för, att Italien skall bedöma situa-Itionen med större kallblodighet, ännu en gång -llåta sig ledas af den kloka politik, hvarpå ,Idet gifvil så många exempel, samt utgå enigare och starkare ur den fruktansvärda kris, -Isom det nu är underkastadt. Det är just Tdatta ragnltat som den anti-ita h n n hd — — mm neta nra 9