Slaget vid Sadowa d. 3 Juli. (Skildradt af Times korrespondent). Måndagen d. 2 Juli gjorde prins Friedrich Karl med första armåen halt vid Kamnitz, såväl för att lemna kronprinsen tid att rycka upp till Miletin, en stad som ligger fem milk) ostligt om Kamnitz, som äfven för att inhemta underrättelse om österrikarnes rörelser. Samma eftermiddag utsände han två officerare för att rekognoscera öfver Horzitz. Båda stötte på österrikare och måste fäkta samt rida skarpt undan för att säkert kunna hemföra sina underrättelser. Major v. Ungar, som eskorterad af några dragoner vändt sig mot Königgrätz, stötte, ännu innan han hunnit till den lilla floden Bistritz, öfver hvilken vägen från Horzitz till Königgrätz går ungefär midt emellan dessa städer, tillsammans med en stark atdelning österrikiska kavallerister och jägare. En afdelning ryttare gjorde genast anfall på honom, och han med sina ryttare måste rida för lifvet. Österrikarne förföljde och de bäst beridna upphunno preussarne, ehuru icke i tillräckligt antal, för att uppehålla dem. Etter en skärmytsling i hvilken v. Ungar i sidan erhöll en lansstöt, som sönderret hans kläder utan att vidare skada honom, kom denna rekognosceringspatrull lyckligt till sin armes förposter. Längre åt höger fann den andre officeren österrikare, äfven i betydlig styrka, och måste hastigt draga sig tillbaka. Med anledning af dessa officerares yttranden och at andra rapporter, beslöt prins Friedrich Karl att angripa fienden och gaf på attonen betallning om att hans arme ofördröjligt skulle anträda marschen ötver Horzitz. Likaledes sände han löjtnant v. Norman med bref till kronprinsen, hvilken ban bad att följande morgon tränga fram från Miletin samt angripa fienden högra flanken, medan han sjelf angrepe i fronten. Det var att befara det de österrikiska kavalleripatruller, som svärmade omkring trakten skulle uppfånga adjutanten och frånlaga honom brefvet. Men v. Norman undvek lem lyckligt, anlände kl. 1 på morgonen till kronprinsens hufvudqvarter och kl. 4 f. m. tillaka till prins Friedrich Karl, för att till denne öfverföra löftet om andra armeens medvercan. Hade denne adjutant på vägen till Mietin blifvit tillfångatagen eller dödad, skulle letta utan tvifvel varit af stor betydelse för rela fälttågets utgång, ty af detta bref berodle till stor del utgången af slagtningen. Långt före midnatt voro alla trupperna i örelse och staben lemnade kl. 1,2 på morsonen Kamnitz. Månen sken emellanåt klart, nen var ofta betäckt af moln och då kunde nan tydligt se de slocknande bivuakeldar, vid vilka trupperna lägrat sig utefter landsvä) Alla de i berättelsen omnämnda mil äro enelska. Red:s anm.