Göteborgsposten – 13 juli 1866, sida 3

Fran Utlandet. uu Preussen har till principen antagit Frankrikes uppmaning om vapenstillestånd, men vill att, innan detta inträder, fredspreliminärerna skola vara öfverenskomna och undertecknade, J. ä Preussen vill diktera tredsvilkoren på slagfältet. betta återigen betyder uthalning på tiden, hvarunder Preussen tror sig skola vinna nya segrar, för att kunna astvinga Osterrike ännu hårdare och snöpligare tredsvilkor. Detta känner och inser man nu i Wien, der man oaktadt det ötverväldigande intryck, som underrättelserna om det stera nederlaget i Böhmen tramkallat, likväl börjat bemanna sig till snabba beslut och den yttersta ansträngning at sina krafter, tör att kunna möta alla eventualiteter. Det första och vigtigaste man har att draga försorg om är naturligtvis nordarmaens framtida ställning och stridsduglighet. Utrikesministern, grefve Mensdortt, blet genast skickad norrut, för att uppsöka general Benedeks högqvarter och lemna kejsaren en pålitlig berättelse om armåens ställning. Benedeks skall redan dagen före slaget vid Königgrätz hafva begärt minst 30,000 man bjelptrupper; en motsvarande styrka är nu under väg från Italien och har kanske redan inträflat i Wien. Förskansningsarbetena på högra Donaustranden vid Wien pågå med fördubblad itver och fortgå natt och dag. Det galler här om att betäcka öfvergängarne öfver Donaulloden, och 500 kanoner af den svåraste kaliber skola redan vara införda i skansarne. Åtvenledes heter det, att regeringen gitvit befallning om ofördröjlig tillverkning och inköp at tändnälsgevär, och att de österrikiska gevärsfaktorierna skola tillsvidare dagligen leverera 2,000 dylika. I ett bref från Wien al d. 4:de, eller dagen efter slaget vid Sadowa, läsa vi: Kejsaren har arbetat hela natten och tor först kl. 6 i morse till Schönbrunn; hans generaladjutant grefve Creneville har låtit sly tta sin säng från sin boning upp i generaladjutanturens byrå. Ölverallt råder en teberaktig verksamuet. Cheten för pressbyrån blef i natt kl. 2 uppkallad till statsministern och ledde sjelf personligen arbetena i den officiela WienerZeitungs tryckeri; alla tidningsredaktörer fing tillsägelse om att i eftermiddag infinna sig i hans byrå — Till Journal des Debats kritves från Wien dagen etter, eller d. 5:te : Wien är förlamadt; man tyckes knappast hafva någon tanke för, att preussarne kunna vara här om några dagar, att befolkningen öfverallt slyktar bort hals öfver husvud, så snart de närma sig, och att vägen till hufvudstaden ligger alldeles öppen för doras segerrika här. Jag såg igår kejsaren; han satt blek och liksom förkrossad tillbakalutad i vagnen. Han var på väg till lasaretterna. hvilket lör hvarje dag varit hans första göra, alltsedan detta förskräckliga krig kom till utbrott. Kl. 4 e. m. igår ingick den sista Jobsposten från krigsskådeplatsen, och den gjorde ett intryck, som om hela staden träflats af ett olektriskt slag. Men efter någon stunds sörlopp återkom besinningen, och efter denna reaktion talade alla menniskor endast om, hvilka åtgärder som borde vidtagas, för att kunna fortsätta kriget mot Preussen. Det ljod öfverallt, liksom efter föregången öfverenskommelse: Låtom ess afträda Venetien till italienarne och kalla vår sydarme till hjelp för alt rädda qvarlefvorna at vår nordarmå! Det fattades icke mycket, för att wienerboarne skulle ha utropat: Lefve Italien med Venedig! Ilvad som instinktmessigt rör sig hos tolket, är för öfrigt blott ett upprepande al hvad som säges i de högsta kretsar ... Natt och dag arbetas på Wiens befästande vid Plorisdorsl, dit de vägar föra, på hvilka preussarne skola komma. Men det är blott ett dåligt lörsvur, som ett par glaciser kunna algifva mot en segerdrucken här isynnerhet då den rycker fram bland en nedslagen befolkning. Allt bidrager till att nedslå stämningen. I morse flyttade man i hast nordbanans materiel, för att den icke skall falla i preussarnes händer. Man är sysselsatt med att bilda en ny arme, och det är förvånande att se den kallblodiga entusiasm hvarmed alla bidraga I härtill, några genom att trivilligt taga tjenst, andra genom att skänka bort penningar eller gåtvor in natura. Åt hvem tänker man an örtro denna nya här? (Enl La France skall Benedek aflösas af baron John, erkehertig Albrechts stabschef vid armcten i Norra sitalien). Inom krigsministeriet företages en somsattande revision af armåens personal; man Iskall hafva för afsigt att afskeda en stor del softicerare. Konungen af Sachsen, som i går settermiddag anlände hit, har blifvit skakad af de senaste händelserna och tyckes med ens hafva blifvit flera år äldres. Känner man sig sålunda slägen af smärta och sorg i Wien öfver den sig närmande fiondens triumt och seger, börjar man i sjelfva Berlin ej darra mindre tor en fiende, som ej något tändnålsgevär kan träffa och derför är loåtkomlig, fastän han nedslår fiender i massa uoch hopar lik på lik. Denne fiende är koleran, VA OA SK of