Göteborgsposten – 13 juli 1866, sida 2

lörstå att det är han som förtalat och svärtat mig i trakten. Han ville locka dig bort fran mig, men det skall också vara den sista gängen han satt sin fot här i huset. Hvar är han? Pa bröllopet, säger du? Gudskelof att jag kom i tid, ty ännu kan jag möjligen frälsa dig. Han fattade sin hatt och ilade ut. Hon ville ropa efter honom men orden fastnade i hennes strupe. IIOn sprang ut för att följa honom, men den höge mörke mannen skyndade redan som en stormvind framat. Hon sjönk ned på trappan och sänkte unler bittra tarar hufvudetPå Åakreim var nöjet redan i full fart. nå!en gick rundt omkring och man hörde blott sång och jubel, hvart man vände sig. Aslag att midt på bordet med benen i kors framför sig, fiolen upp mot bröstet, och pratade för ungdomen, som omringade honom under skämt och låje. Han märkte derföre icke det bleka stränga ansigte, som just betraktade honom zenom fönstret. Nu skall ni höra huru f—n red med ula trollkäringarne på påskafton ropade han och lät stråken glida öfver strängarne. — Akta dig, att han icke snart rider med lig också! ljöd i detsamma en djup röst, och Gunnar banade sig väg genom mängden. Han fattade tag i fiolen, slog den i huf