Göteborgsposten – 13 juli 1866, sida 2

är det? Hvad heter han? hör du! Hvem öfvertalade dig att gå på bröllop i dag? — Så sannt, Gud hör mig, svarade hon, har jag hvarje ord från mig sjelf; men det var Aslag, som bad mig följa med till bröllopet i dag. — Såa, det var Aslag! Herre Gud, då var således mitt tvifvel sannt! Han sjönk ned på bänken, dolde ansigtet i sina händer och förblef länge sittande på detta sätt. Slutligen sprang han upp. kn förunderlig eld brann i hans ögon. — Aslag bedrager dig, tro honom icke, äg mig hans namn, han ljuger för dig! Jag läste det i hans falska ögon redan fran det första ögonblick han trädde in här i huset. Och jag som tog emot honom likt en son, blott derför att du bad mig derom, — jag som trodde att jag derigenom skulle utplåna den blodiga synd, jag en gång begick emot en annan som liknade honom — jag som tvang mig att tro både på hans ord och gerningar, blott för att icke begå någon ny oritt. Jag såg att du behöfde sällskap, Lif, och att jag allena var för gammal, och sa trodde jag att han skulle vara mannen. Jag pröfvade honom jå alla sidor och tänkte på att gifva honom både dig och gården. Herre Gud, huru han har bedragit mig! Ja, nu kan jag också