Göteborgsposten – 12 juli 1866, sida 2

dransvärdt väfd segelduk. — Här är ett alskuret färskt grässtrå — och då ser man huru i afskärningen saften sipprar fram i form af runda bollar at hönsäggs storlek och stappla upp sig, brytande solstrålarne i flerfaldiga färger. — Här är en liten bit af den finaste linnekammarduk — och på väggen ser man någonting som närmast liknar en trassligt byggd eller gammal och förfallen gärdesgård. Så ojemna förefalla trådarna och i en så stor oordning ligga de om hvarandra. — Här är en bit drall — och man s liksom en trafve vedträn stjelpta om hvarandra härs och tvärs. — Här ett af de minsta hjulen i ett fickur — ett hjul med en 10 a 15 alnars omkrets visar sig och kuggarna derpå äro fot långa. Och hvilka kug zar! Ej underligt att så få klockor äro tillförlitliga i sin gang. då deras hjul se ut på det sättet. Stora ojemnheter, som om hela hjulet skulle vara tillyxadt af en grofsmedsfuskare, synas ej blott på och mellan kuggarna utan äfven i den ovarfvade lagergangen och på sidorna. Vi föreställa oss med hvilka känslor en urmakare skall åse detta! Ser man åter på föremål, direkte gångna ur naturens verkstad, hvilken beundransvärd regelbundenhet och ordning äfven i de minsta detaljer, hvilken fullkomlighet hos varelser, hvilkas tillvaro ligger nedom gränsen af menniskoögats synförmåga, hvilken fulländning i dess former och rörelser! — Här är en droppe sumpvatten, säger hr Staudinger — och på väggen midt emot ser man ett rörligt lif af otaliga djur, för hvilka den lilla vattendroppen syues som ett verldshaf, som med blixtsnabba rörelser fara af och an, bekrigande och förgörande hvarandra, De största äro större än pundgaddor och sedan ser man djur af alla storlekar ända till ett tiskglis — eller så stort att man knappt kan märka det. När mun ser detta kan man ej undgå att tänka på att nedanför denna förut okända verld, finnas ännu andra, kanske otaliga djurformer, hyilkas lefnadsförhållanden äro beslöjade för det forskande menniskoögat! Samma fulländnini byggnad och form ser man äfven hos en bit träd, en buskes blad, en blomstjelk, en bit menniskohud, ett skäggstrå och hos stenarterna; och att få göra jemförelser i dessa asscenden är både lärorikt och helsosamt.