Göteborgsposten – 12 juli 1866, sida 1

—Åh, det är blott något som du inbillar dig, Lif ... Men tyst der är din far! gar nu bort en liten stund, men hör du Lit Icke ett enda ord! Han sprang in 1 rummet, medan hon gick och hingde grytan öfver elden. Då Gunnar kom in, säg han mörkare ut än vanligt. — Du kommer sent hem i afton, far, sade Lit. — Ja, svarade han kort, och satte sig ned vid bordet. Hon blickade från honom, der hon stod vid spiseln. — Det går utför med mig nu, sade han, efter en stund och lät händerna sjunka ned pa knäna. Är det något i olag? frågade hon förskräckt. — Jag tror att det är både troll och djervulskap i bygden nu, svarade han. Jag behöfde just litet pengar i dag till vårarbetet ... — Fick du då icke låna dem, far? — Låna! Nej hanande blickar gaf man blott! Det är som om de vore rädda för mig allesammans, och de vända mig ryggen hvar gang jag kommer. Han stirrade ut genom rutan i den svarta natten.