Göteborgsposten – 12 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. Aslag var utom sig af glädje. — Gud vilsigne dig! Låt mig kyssa dig! Och han kysste henne cn, två gånger och tryckte henne intill sig. — Herre Gud hvad du är vacker! och han kysste henne åter; men nu skall du ocksa följa mig för beständigt — icke sannt, Lif; ty från och med denna dag ha vi två blifvit ett. — Ja, jag skall följa dig, hvart du gar, svarade hon, i det hon höjde sig upp till honom, och hennes ansigte strålade af lycka då hon lutade hufvudet emot hans bröst. Men hvem kunde nu också drömma om detta, och hvarför har du aldrig talt ett enda ord derom? — Du må tro att det mer än en gang varit nära att undfalla mig; men jag har beständigt varit rädd för att du skulle ge mig ett nedslående svar, Lif. . Så suto de en stund och pratade tillsammans. ) Forts. fr. N:o 158. ,