Göteborgsposten – 12 juli 1866, sida 1

Frän den dagen hade ag makt öfver Lif. Hon visste måhända ej ens sjelf huru sannt det var då hon sade att han redan länge egt alla hennes tankar. Nu var det ej något han kunde bedja om som hon ej gerna ville rv för honom. Hvilka ner rörde sig ej för hennes inbillning, när han målade sina skimrande bilder för henne i skymningen? Var det nagot tvilvel som ej försvann, som dagg för solen, niir han hviskade sina förföriska ord i hennes öra? Var det någon börda som ej blef lätt, eller migon trötthet som ej glömdes när han omfattade henne med sina armar och tryckte henne mot sitt bröst. Gil akt, Lif, det ir en farlig väg du vandrar på. Ett ord för mycket, ett ögonblick då du glömmer dig sjelf, och du kan komma att ångra det hela lifvet igenom. Du skulle ej sitta och hviska med honom sa langt fram på niitterna eller släppa