Göteborgsposten – 9 juli 1866, sida 2

utsigten att utan svärdslag erhålla Venetien, att läta sig föräras slutstenen i enhetsbyggnaden, på den andra: Victor Emanuel har nu valet emellan båda. Griper han till svärdet, har han en svår kamp framför sig och franske kejsarens oreda i ryggen, beslutar han sig deremot för att göra upp affären med Napoleon III, så pålägger han Italien en dubbel förpligtelse gentemot Frankrike ... För vår egen del äro vi, Gudi lof, i den belägenhet, att vi kunna stå på egna fötter och med eget godt rvän bevara sjeltständigt vår sak! Emellertid stå österrikarne på Italiens jord — en ceremoniös rörelse, för att soulagera det habsburgska högmodet och den österrikiska vapenäran för Venetiens afträdelse. Samma dag som slaget stod vid Sadowa inryckte österrikarne öfver Nincio i Italien; vid Torre, ofvanför Goito, egde den första förpostfäktningen på högra stranden rum; erkehertig Albrecht framsköt sina trupper till Montechiaro vid Chiese och tog sitt högqvarter i Volta. Detta framryckande skedde, utan att italienska armeen rörde på sig. Redan d. 2 d:s skrefs srån Florens till Köln. Zeit: Man talar i vissa kretsar om möjligheten af ett snart fredslut mellan Österrike och Italien. Garibaldi är sårad! Han har liksom Lamarmora öppnat sitt fälttåg med ett återtåg. Det första angrepp, som han i egen person ledde mot de österrikiska positionerna vid Monte Suello, utfördes så oskickligt eller med så ringa styrka, att den gamle måste vika tillbaka till Rocca dAulto, hvarvid han lätt sårades.