Göteborgsposten – 9 juli 1866, sida 2

A 71 Trautenan ögonen blefvo utstuckna af böhmiska qvinnor eller hvilka med knitvar tillfogats stora sår. Det är racehatets yttring. I städerna Landshut, Freiburg, Waldenburg, Friedeberg, Nachod, Reinertz, Glatz o. s. v. ligga de sårade tätt packade och lida stor brist på mycket oaktadt de många afsända gåäfvorna. På slagfälten vid Nachod äro de döda hittills ännu icke begrafna, i dag atgå dit 60 provisoriska dödgrätvare. En insändare i Times lemnar följande skildring af preussarnes uppförande i Hannover, hvars sanningsenlighet ingen kan betvisla. ufvudstaden Hannover har måst betala en krigsgärd af mer än mill. thaler, och hela landet har ålagts att betala tredubbla beloppet af sina vanliga skatter. Preussarne ha satt sig i besittning af jernvägarne och deras otantliga förråder af materiel, hvilka sändts till Berlin, äfven regeringens för-J. råder och tillochmed sängarne på sjukhusen sedan de i denna hetta utöfvat den omenskligheten, att kasta ut de sjuka hannoveranska soldaterna och endast gifva dem halm att ligga på. Eftersom hannoveranska armeen i brådskande hast lemnade hufvudstaden, lemnade den naturligen mycket efter sig, bl. a. de militära förräderna i medicin och sjukvårdsattiralj, emedan man trodde, att då Preussen såväl som Hannover deltagit i konferensen i Gendve (för sjukvård i fält) vid slutet af sista italienska kriget, å hvilken konferens man öfverenskom om att anse för neutrala alla sjukhus och allt som afsåg att hjelpa sjuka eller sårade, skulle läkarne äfven tillåtas att följa sin arm med hvad den behötde. Men denna tillåtelse vägrades och sundhetsförråderna skickades med allt det andra till Berlin. Preussarne ha skickat kanonbåtar till alla landets förnämsta hamnar och bemäktigat sig allt hvad de kommit öfver, i Gerstemände äfven konungens enskilda yacht. Senare Post. Den genom Venetiens afträdelse till kejsar Napoleon verkade förändring i händelsernas gång och svängning i den politiska ställningen ge naturligen anledning till åtskilliga mer eller mindre riktiga och sanna rykten, tusensaldigt vexlande variationer öfver themat. Så förmäla till oss i går anlända telegrammer, att både Italien och Preussen afslagit vapenstillestånd med Österrike. Detta är väl möjligt, och det bör egentligen icke förundra någon, att Preussen vill, så länge det kan, fullfölja sina segrar i Böhmen. Men det heter i vårt ena telegram: Förutom statsdepescher har till Berlin ätven ingått en egenhändig skritvelse från kejsar Napoleon, hvari kejsaren lyckönskar konung Wilhelm till segern, samt erbjuder Frankrikes bemedling i striden och anhåller att Preussen skall framställa sina förslag för ingåendet på freden. Enligt telegrammet skall konung Wilhelm vara besluten att först i Wien diktera freden. Detta är naturligtvis ett öfvermod, hvars varaktighet ej är att lita på, ty det är och förblir dock Frankrike, som säger och bestämmer, när freden skall slutas, såtramt Preussen icke vill utsätta sig för ödesdigra händelser. Ett annat telegram uppgilver, att den transka hotorganen la France, som är papistisk och klerikal och således ej någon vän till Italien, meddelar för i Lördags, att italienarne gått ötver Po och tilltänka ett nytt angrepp på Venetien, fastän franska utrikesministern i statsdepescher varnat för angrepp på det numera franska området. Visserliger är franska flottan ännu icke alseglad till Venedig, men omständigheterna skulle i hvarje ögonblick kunna krätfva detta. Denna uppgift bör sammanställas med en annan från Berlin, som säger, att från Florens ingått depescher till italienske gesandten i Berlin, hvilka påstå, att itallenska regeringen förkastat Prankrikes fredsbemedling. Det är naturligt, att man i Berlin icke vill släppa alliansen med Italien, likasom man i Florens känner sig litet brydd öfver sättet att komma itlrån denna allians. Underrättelserna från Berlin äro i detta tall derför dubbelt opålitliga. Det klerikala par tiet i Frankrike vill bra gerna komma åt ltalien och söker derför begagna den nyinträdda situationen till förmån för sig. Dess traktan går ut på att förmå Napoleon att som vilkor tör Venetiens öfverlåtelse till Italien fordra af detta garanti för påfvens bibehållande mom sitt nuvarande område, Härpå kan Italien ej gå in, och är det derför att hoppas, att Rapoleon ej lyssnar härom till Italiens fiender. För öfrigt vore det för Italien onekligen bäst, om en fransk flotta gick upp till Venedig, ty härigenom skulle Italien få skäl att böja sig tör nödvändigheten och utgå ur alliansen med Preussen, utan att detta skulle kunna beskylla Italien för löftesbrott. För öfrigt tro vi ej, alt vansinnet sitter i italienske konungens råd, och huru starkt streck det än drager öfver Bismarcks planer, skall Italien dock inom få timmar — det är uvår allvarliga tro — hafva antagit Frankrikes -. 12 2 : 2 0