Göteborgsposten – 9 juli 1866, sida 1

för ren till att du någonsin skulle röra vid henne med dina händer. Är hon ej god nog efter din asigt, kan det också vara detsamma. Du kan trösta dig med det, mor, att hon dock likväl aldrig blir så elak som du, utan du kunde tacka till om du också blott egde det allraminsta grand af hennes rena själ, ty då vore du ändock ej så ramsvart som du nu ir. Guro stod med korslagda händer och hörde lugnt på Aslag som darrade at harm. Då han slutat rynkade hon pannan, förvred munnen till ett grin, skrattade och sade: — Riktigt, riktigt, min gosse, jag kan nog märka att du gått i skola! Jag tycker det ir bäst du straxt går hem och fjäsar för tösen så skall jag draga upp igen pa fjällen och hålla ut i vinterstormen Ja, nu kan du väl både koka maten och bidda upp sängarne, kan jag tro? Hvilken präktig son jag har! Men här kan du få min kjol till att svepa in dig i, den passar dig bäst; och sedan kan du sy de andra fruntimmerskläderna när du kommer in till staden. Hans händer hade ajunkit ned och det var som om han fick en spann kallt vatten öfver sig då han hörde modrens hesa skratt och såg henne stå der, lugn och och allvarlig, framför sig. Men plötsligt grep hon honom i bröstet