Göteborgsposten – 9 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. — Är du ridd att dö, eller hvad går åt dig, min gossc? — Nej, men jag fruktar för trolldom, och derför är jag rädd för dig, mor. Han vände sig om för att gå, men hon höll honom tillbaka. — Är det den bleka skuggan deruppe på IIaugen, hon som jag ty cker har mest likhet med litet ljumt vatten, som nu förgjort dig? Stackars barn, du måtte allaredan ha kommit långt på vägen! Hon blef afbruten af Aslag som vände sig emot henne och hotande knöt handen. — Kalla mig aldrig mer för en strykare, det råder jag dig till, mor, och låt aldrig Lifs namn komma öfver dina läppar, annars slår jag dig till jorden. Gunnar kan du gerna både håna och förtala så mycket du vill, han är mig likgiltig; men nämner du blott Lif så — — Dessutom är hon alltför god och allt?) Forts. fr. N:o 153.