Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 3

IIvarjehanda. Scen ur beväringslifsvet på Axevalla. (Meddeladt) En bonde, som hade smör att sälja, hade häromdagen kommit till den platsen af lägret å Axevalla hed, der man var sysselsatt att koka mat för beväringen. Det första som mötte hans blickar, var en stor ärtkittel, i hvilken en beväring, hvilken fått det stora förtroendet att vara kock, stod och rörde. Några muntra kamrater stodo, skämtande och skrattande, grupperade omkring honom. Här, tänkte vår smörhandlande bonde, här skall jag nog bli af med mitt smör?. Han framträder och inläter sig i tal med dem, dervid han framför sitt ärende. De unga krigarne vilja se varan, Bonden upplöser nu ett knyte, som han bar i handen, visar ett stort tennsat, hvarpå ligger en klimp smör af omkr 7 ff. Han står nära den sjudande kitteln. Som de nu betrakta smöret — och prisa dess förträfflighet — är en beväringspojk nog elak att med flata handen ge botten af fatet ett så hårdt slag — att smörklimpen dimper i ärtkitteln, hvarvid bonden blef så förskräckt, att han nerstack händerna i den sjudande kitteln, 1 den därhusmessiga tanken att fiska upp smörklimpen, men han ryckte i ögonblicket upp den igen, började springa och skrika som en galning, hoppande och bet6ende sig på allt möjligt tokig sätt. IIan hade ock dugugt brännt sig, stackars karl. De unga krigarno skrattade i början åt detta sitt pojkstreck, men, som de tyckte det vara synd om bonden, gjorde de ett sammanskott, så att han fick bra betaldt för sitt smör. Denna balsam lindrade något den sveda han fått under försöket att rädda sin dyra smörklimp. Opåräknadt svar. Ett ungt fruntimmer, som var mycket kokett och trodde att alla karlar voro kära i henne, tog tillfället i akt att en gång i ett sällskap, der hon händelsevis sammanträffade med en ung löjtnant, till denna yttra några ord. Herr baron, sade hon hemlighetsfullt, när ni gör fönsterparad för mig, så måste ni välja en tid, då mina föräldrar ej sitta vid fönstret. Ni rider alltid förbi kl. 3, och detta har ådragit mig många förebråelser af min far. Jag måste bedja er att upphöra. Det skall aldrig hända mer, d svarade baronen, 4jag losvar det på min heder. Men på det jag må kunna hålla mitt löfte, måste Di vara god och säga mig hvar ni bor. rs HEAT INBRTTE EST RAMEN KIR M MARTA AEA ARR