Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. — Ävarför talar du ej med far, frägade hon; han kunde nog veta något råd, och jag kan tydligt se att du nu gar och plågas ut något. — I grunden fattas mig ingenting. Det är något som nog skall gå liksom det kommit. — Du har dock blifvit så förändrad på sista tiden, vidhöll hon; jag vet af mig sjelf att det alltid gör godt att rådföra sig med andra, och far är en klok man, om han också cj gör mycket väsen af sin klokhet. — Tyst, tala icke så högt att han kan höra det, sade Aslag förskräckt och säg sig omkring. Du vet huru ofta jag bedt dig att icke säga något hvarken om mig eller om vara samtal. Hvad skulle en sådan man tänka om du beständigt tröttade honom med de småsaker en stackare som jag kan ha att tala om: Tycker du icke det var nog att han tog mig in i huset, då jag låg hjelplös utanför hans dörr och ) Forts. fr. N:o 152.