Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 1

det borde vara och jag vet icke hvaraf det kommer sig; men du har väckt en sådan tillit hos mig, att den icke skulle svika äfven om det gmge aldrig så galet. Aslag sprang upp från sängkanten; hvarje lord föll som glödande kol på hans hufvud och han fattade henne om armen med bada händer. ö — Tala icke på det sättet, Lit. Tänk om jag nu vore en dålig menniska, som blott kommit hit med hämnd och ondska i mitt hjerte och sloge både dig och din fader till jorden och sSå rymde bort från alltsammans; tänk om jag härjade och ödelade gården, och trampade nec hvarje blomma och hvarje strå så att det c blefve något qvar som solen kunde skina på: tänk om jag Han tystnade, ty Lif hade rest sig up) och sag förfärad på honom. — Nu blef jag niistan rädd för dig sade hon. i lag fattade sig snart, strök med handen öfver ansigtet och satte sig åter ned på sängI kanten. I — Du skall icke bli bekymrad för detta fortfor han och rösten var åter lugn; jag sade det blott för att skrämma dig litet, och dt skall aldrig kunna nämna den dag jag vill be draga dig. 1