Göteborgsposten – 5 juli 1866, sida 2

sel — kortligen allt derinne dansade. Han såg på Lif. men han tyckte att hon föästade sina stora drömmande ögon på honom och sade: ve den menniska genom hvilken förargelse komHan sag at andra sidan, han tilltlöt likafullt och stirmer sina ögon; men hon stod der rade på honom och uttalade sanma ord. Ilan var näitra att qväifvas. Han ville försöka oa ut: men det var som om nagon bundit honom fast vid stolen; han stack in lingrarne i öronen; men det ljöd kafullt: ve den menniska ocnom hvilken förargelse kommer! Och Lit satt der, ljus och stralande, och läste domen öfver honom derborta mörkret. Nästa dag var Aslag ater på arbete, men yttrade cj ett ord. brampet aftonen sade han emellertid att han var sjuk och maste gå till ängs, för wt han på detta sätt skulle slippa att höra henne läsa i bibeln. Lit gick in till honom med aftonmaltiden. Ilan satt på kanten med händerna under hufvudet, sug mi ut och ville ingenting ita. Siingck