Göteborgsposten – 4 juli 1866, sida 2

Den gamlas ögon gnistrade under det hon talade. — Jag sökte nog att dölja dragen så godt! Jag kunde, svarade Aslag; men mina ögon kunde han ej lida. i — Det var naturlig , ty han kände i dem fran den gangen; men nu kommer hämnden, Gunnar Haugen! Du trodde att gamla Guro var bade död och begrafven för läinaesedan; men hon har följt dig, Gunnar, jt ditt spar, och Guro skall du cj så lätt få lifvet af. Ja, akta dig, ty nu slar hämndens timma! (Forts)