Göteborgsposten – 4 juli 1866, sida 2

ledsagad af kammarherre v. IIulsen, som H. M:t lät uppläsa de ingångna segerbudskapen. Stormande jubel och tusenfaldiga hurrarop tföljde på denna scen och ville ej taga något slut, äfven sedan II. M:t med drottningen i hand upprepade gånger visat sig på balkongen och vid fönstret. De ord, som konungen riktade till det församlade folket, gingo förlorade i oväsendet, så att han till slut måste djupt rörd låta sig nöja med att välvilligt vinka med handen. Från det k. slottet drogo tusenden med en vagn i midqten, öfver hvilken svajade en hvit fana, smyckad med jerukorset, hän till utrikesministeriets hotel, för att helsa gretve Bismarck med hurrarop. Gretven, som från ett fönster uttalade sin glädje öfver härens seger, tillfrågades af flera i mängden om de närmare omständigheterna vid de händelser som förefallit. Man var isynnerhet itrig etter att få veta vilkoren för hannoveranarnes kapitulation, hvarom Bismarck lemnade sullständiga upplysningar. Mängden skingrade sig, sjungande: lch bin ein Prenssc. Vi böra särskilt sasthälla vid denna stämning hos preussarne derför, att den är så karakteriserande för detta solks moralitet. Redan i denna månad skall den nya landtdagen sammanträda, och med denna utpreglade entusiasm för Bismarck och hans politik, skall regeringen troligen slå ned oppositionens motstånd samt göra deputerade kammaren till ett formligt Rumpparlament eller ja-hus ... Deremot skall den preussiska regeringens fall bli djupare än någon kan tro, om scgerlyckan vänder sig emot henne. Den tillfälligt upp-krufvade tolkgunsten dufnar lika snart som champagnen, och samma hop, som nu vill ställa sig i selen för Bismarck, skall då mer än förut förhåna denne. Hurn det egentligen står till på krigsskådeplatsen i Böhmen, är oss omöjligt att säga. De preussiska uppgifterna säga, att prins Friedrich Garls och preussiske kronprinsens armeer förenat sig, och från Österrikes sida påstås med bestämdhet, att töreningen blifvit förhindrad. IIvilkendera skall man tro? Men huru det härmed än mä förhålla sig, är det dock säkert, att de fördelar, som preussarne efter hårda strider vunnit, ingalunda äro ar så afgörande betydelse, att de berättiga till det segerjubel, som råder i Berlin. Hvad som skett är ännu endast inledningen till det stora slag, som skall algöra Prags öde, om det icke lyckas Benedek att dessförinnan drifva preussarne tillbaka. Emellertid är det oförnekligt, att preussarnes första framträngande varit lyckligt, hvartill, såsom vi redan i går anförde, mäktigt bidragit de snabbt skjutande preussiska gevären. En korresp. säger sig ha talat med en gammal, rikt dekorerad tillfångatagen österrikisk soldat, hvilken nedstämd yttrat: Det tjenar till ingenting; vi kunna ingenting uträtta mot preussarne: de skjuta fem gånger, under det vi knappast hinna ladda en gång och dervid måste förbli stående. Det är, härat att döma, otvifvelaktigt, att de snabba skotten från preussarne ingitvit österrikiska soldaterna bestörtning, nästan förskräckelse och verkat på dem förlamande. De officiösa berlinertidningarne för i Lördags innehålla en mängd telegrammer, hvilka äro officiela rapporter och derför förtjena uatseende, om de än icke betraktas som tullt pålitliga, ty nu äro fabrikerna för tendenslögner i full verksamhet och det gäller nu, hvem som kan mest och bäst slå blå dunster i folkets ögon. Kronprinsen at Preussen inrapporterar till konung Wilhelm från högqvarteret Reinerz d. 27 Juni: Om händelserna i dag meddelar jag allerunderdånigst Eders kongl. M:t följande: General Steinmetz hade redan d. 26:te på efterm. framskjutit sitt avantgarde under general najor Löwenfeldt fram mot Nachod, och denne hade efter en lätt fäktning satt sig i besittning af defilget, som österrikarne utrymde, efterlemnande 18 döda. Avantgardet sköt fram sina förposter i riktning mot Skalitz 1 förmiddags kl. 9!, blef detta avantgarde lifligt angripet al 2 brigader från 6:te kåren, till hvilka slöt sig en tredje som rv, med ett talrikt artilleri. Samtidigt kom prinsens af Holstein tunga kavalleriafdelning i sigte. Genom avantgardets ansträngningar, i det att det stridande vek långsamt tillbaka, vanns tid för armcens hufvudstyrka att komma ur det svåra defilet och uppnå de framför liggande höjderna. I detta ögonblick anlände jag i rätt tid till kåren från Braunau. Trupperna blefvo genast vid sin ankomst kastade fram, för att hålla de närmsta höjderna, divisionen Kirchbach till höger och divi