Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 2

Då Aslag vaknade nästa morgon, säg han; Gunnar sitta framför sängen och stirra på honom. Det förvirrade honom ett ögonblick, men han fattade sig snart åter, Nu har jag visst sofvit för länge, sade han, efter du sitter såhär och ser på mig. ÄÅnnej; men huru har du sofvit? — Oh! sa godt, så godt! Men jag kan!